Regiontanken behövs i såväl slott som koja
Det här är starten på något helt nytt sade Regionförbundet Sörmlands ordförande Marita Bengtsson (s) ackompanjerad en tre salvor salut vid Sundbyholms slott. Men utanför de politiska kretsarna ljuder inte kanonsalvorna mycket högre än gamla ettöressmällare, tyvärr.
Möjligheterna finns där, men verktygen är inte optimala, än. Regionerna agerar än så länge på nåder från nationalstaten, inte i jämställt partnerskap. Handeln över gränserna är inte längre nationalstatens egen arena. Redan nu ser vi hur regioner allt tydligare konkurrerar med varandra, bortom nationsgränserna. Mälardalen kan utgöra en stark, drivande kraft i Östersjöområdet. Den som förmår att agera framsynt kan skörda stora framgångar i takt med den snabba ekonomiska utvecklingen i de baltiska EU-länderna, samt på sikt också i Sankt Petersburg-området och det enorma Ryssland. Det är marknader med stora möjligheter för sörmlänningar, västmanlänningar, upplänningar och stockholmare.
Regionsamarbetet i Mälardalen lär alltså bli av avgörande betydelse för oss alla. Men det finns en påtaglig risk att regionen som begrepp och politisk nivå förblir en angelägenhet enbart för dem som verkar i politikens slott och aldrig når ut till vardagens koja. Regiontanken riskerar att bli utan en avgörande del av sin potential, nämligen folklig förankring. Då blir det svårare att se skillnaderna mellan regionförbundet, kommunernas gemensamma kraftsamling utåt, och länsstyrelsen, statens förlängda styrande arm in i länet.
Regionförbundet har en ytterligt viktig pedagogisk uppgift, att förankra sin existens bland sörmlänningarna. Det handlar inte minst om att väcka ett starkare mediaintresse, men också om mer långsiktigt utåtriktat informationsarbete. Det krävs såväl resultat som visioner. Ett direktvalt parlament med givna befogenheter skulle kunna agera med egen kraft.
Så jobbar vi med nyheter