Regnbågen på väg mot en orange Allians

Efter två år vid makten i landstinget är det befogat med självberöm. Regnbågen höll vad den lovade. När socialdemokraterna plötsligt och utan förvarning kastade in handduken mitt under mandatperioden fick moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, centerpartiet, miljöpartiet och vänstern ta över ett landsting i fritt fall. Det var få som räknade med att oppositionspartierna från höger till vänster skulle kunna enas om en gemensam politisk agenda. Allra minst socialdemokraterna. Men tji fick de.

En unik samskrivning om budgeten 2004, mellan centerpartiet, folkpartiet och miljöpartiet, lade grunden till den gemensamma valplattform som alla koalitionspartier sedan har hållit sig till, till punkt och pricka. Man har fått bukt med den skenande ekonomin och kommit praktiskt taget helskinnade ur arbetet med strukturplanen för sjukvården. Efter 77 år av oavbrutet socialdemokratiskt styre blåser det nya vindar med förändrade attityder både gentemot personal och patienter.

Ändå är det naturligt att regnbågen kommer att lösas upp inför höstens val. Olika syn på offentlig sektor, mångfald och privata entreprenörer gör det i praktiken omöjligt att fortsätta ett samarbete med vänsterpartiet, som självmant stiger av.
Men inget parti kommer ensamt att kunna bilda ny majoritet. Det har även socialdemokraterna insett som har sparkat alla sina främsta företrädare och ersatt dem med nya och oprövade namn. Det är ett underbetyg till den nuvarande gruppledningen som har varit usel i opposition och som har kört fast i landstingspolitiken. Efter de samarbetssvårigheter man har haft med vänsterpartiet sneglar partiet nu ogenerat mot mitten, där centerpartiet och folkpartiet är lovliga byten. I juni lägger de sex partierna i regnbågskoalitionen gemensamma budgetdirektiv som sedan ligger till grund för den budget som det nyvalda landstinget ska fatta beslut om i november. Men under valkampanjen kommer varje parti att presentera sin egen politik efter att ha varit hårt surrade vid varandra under två års tid.
Det är begripligt att respektive parti vill visa upp vad de står för. Samtidigt bör de borgerliga partierna tydligt deklarera inför väljarna att de står för en klar och skarp Allians. Med en fast grund för de borgerliga partierna och miljöpartiet att stå på ska det mycket till innan något av partierna gör ett byte till socialdemokraterna. Särkilt inte sedan s-kongressen har slagit fast att mångfald och privata alternativ ska motarbetas.