Reinhold Ljunggren satte Trosa på kartan
Trosakonstnären Reinhold Ljunggren satte Trosa på målarduken såväl som på kartan. Genom att avbilda platser, människor och natur kring trakten formade han Trosas identitet som stad. Nu har Trosamålaren gått bort vid 86 års ålder.
Han skildrade Trosa med en detaljsäkerhet och en känsla som gjorde att hans målningar ofta sades överglänsa verkligheten, som tedde sig näst intill torftig för personer som lärde känna staden genom hans målningar. Hans målningar hjälpte även till att stärka Trosas egen identitet som stad.
Men idyllen var till stor del skenbar i Reinhold Ljunggrens måleri. Över många av hans målningar vilar en ödslighet. Ofta skapas en spänning i kontrasten mellan idyll ödslighet. Där finns en svalka i ljustonerna som påmminner om det vemod som den amerikanske konstnären Edward Hopper gjort sig känd för. Och när människor finns med i Ljunggrens avbildade miljöer så är de ofta i rörelse och har sällan någon kontakt med varandra.
Människorna på Trosas gator tycks skurna i trä, ledade på gångjärn, styrda av trådar från någon allsmäktig hand... Småstaden ger intryck av fängelse i stället för idyll, skriver Sven Delblanc i OanatOsett, en bok från 1991 där han beskriver Reinhold Ljunggrens bildvärld.
Reinhold Ljunggren föddes utanför småländska Ljungby år 1920. Han började tidigt att avbilda människorna och det expanderande lilla samhället. Vid 17 års ålder följde han den något äldre konstnärskompisen Sven Ljungberg till Stockholm för att utbilda sig på Tekniska skolan.
Efter ett år på Otte Skölds målarskola fortsatte han sina konststudier vid Konstakademien, som han aldrig avslutade. Han retade sig på en
i hans ögon alltför trendkänslig konkretismdebatt på skolan. Själv var han starkt inspirerad av danska 1800-talskonstnärer, framför allt Hammershöi, som inte stod särskilt högt i kurs på skolan.
Han sökte i stället efter en plats dit ingen järnväg gick.
Han sökte lugnet och en plats där hans konst kunde utvecklas, säger dottern Eva Ljunggren.
Han sökte en fredad plats som också kunde mätta hans genuina naturintresse. Efter att låtit blicken glida över en karta föll valet på Trosa, dit han flyttade med hustrun Carin och dottern Eva. Här fann han det lugn besläktat med ödslighet som kom att prägla hans konstnärsskap.
När kriget härjade Europa som värst 1943 höll han sin första utställning i Trosa, där han lindade kritikerna runt sina fingrar. Hans gestalt i vit skjorta vid staffliet blev snart en helt naturlig del av stadsbilden.
Till att börja med bodde familjen i en sjöstuga vid Tureholmsviken. Efter några år flyttade de till den så kallade Sotargården på Västra Lång-gatan i Trosa.
Efter hand växte hans namn och begreppet Trosamålaren myntades. Framstående kulturpersonligheter var inte ovanliga i hemmet i Trosa. Bland andra Gunnar Ekelöf och författaren Erik Asklund var nära vänner till familjen.
Det var ett spännande liv som barn i den lilla staden. Vi träffade många författare och konstnärer. Vi har varit priviligierade som har fått vara med om den här vardagen, jag och min syster, säger Eva Ljunggren.
Under 50- och 60-talet sökte han sig mer och mer till den sörmländska naturen utanför staden, samt till det renodlade porträttmåleriet.
Utöver skildringen av Trosa stad har Reinhold Ljunggren även blivit känd just för sina många porträtt. Förutom vanliga människor i Trosa, till exempel fiskaren eller tanten på gården porträtterade han bland många kung Gustav VI Adolf, vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf, Evert Taube, Tage Erlander och Jarl Kulle och Sven Delblanc.
Sven Delblanc samarbetade med Reinhold Ljunggren i boken Sörmland i minnet. Delblanc skrev även om Ljunggrens måleri i boken OanatOsett: en överblick av Reinhold Ljunggrens bildvärld som gavs ut 1991.
I slutet av 70-talet flyttade Reinhold Ljunggren till Vimmerby, där han bodde fram till sin död. Reinhold Ljunggren jordfästs i dag och lämnar efter sig döttrarna Eva och Louise.
Så jobbar vi med nyheter