19 personer som har beviljats plats på äldreboende i Gnesta står just nu i kö för att få flytta in, enligt kommunen. Antalet beslut började växa inför sommaren, och så långa köer som det är nu har det aldrig varit tidigare, berättar Anne Ringdahl, chef för äldreomsorgen.
– Vi har aldrig tidigare haft sådant här tryck som vi har nu, vi är inte i fas med att erbjuda boende, säger hon.
Anledningen är helt enkelt att allt fler äldre blir så sjuka att hemtjänsten inte längre räcker till. Om det i sin tur beror på att folk generellt lever längre, eller om det höga trycket just nu är en tillfällig kris i kommunen, är för tidigt att säga menar Anne Ringdahl.
– Vi får analysera och se vad som händer nu. Det kan vara tillfälligt.
Om bara några veckor är det dags för inflyttning på kommunens nya äldreboende Strandhagen. Lägligt med tanke på den rådande platsbristen, kan man tycka. Men antalet permanenta platser kommer i själva verket att minska när den befintliga verksamheten med 46 platser på Frustunagården flyttar in i det nya huset som bara har 44 rum.
Ett par korttidsplatser kommer att finnas kvar på Frustunagården som ska fungera som "gummiband", men det blir inga regelrätta äldreboendeplatser. I stället ska flera andra verksamheter flytta in på Frustunagården, bland annat dagverksamheten för LSS och korttidshemmet Regnbågen som bland annat fungerar som fritids för barn med funktionshinder.
Borde Strandhagen ha byggts större, med facit i hand?
– Det är svårt att säga, det är ju först nu vi har sett den här ökningen, säger Anne Ringdahl.
På stan träffar SN 80-åriga Lena som nyligen flyttat in i en egen lägenhet i centrala Gnesta, utan trappor.
– Jag hoppas kunna bo kvar själv ett tag till, men jag är inte så förtjust i tanken att man ska få bo hemma längre än man vill för att det är kö till äldreboendena.
Lena har själv jobbat som sjuksyster på gamla Liljedalshemmet, när det var långvård. Det var bättre förr, konstaterar hon.
– Ja, det var bra där. De boende trivdes.
SKL: "Betydligt högre tryck framöver"
Om tio år kommer antalet personer över 80 år i Sverige att öka med 44 procent. Det, kombinerat med faktumet att antalet personer i arbetsför ålder ökar mycket långsammare, gör att kommunerna kommer få väldigt svårt att leverera samma välfärd som i dag om man fortsätter i samma hjulspår. Det gäller inte minst hur och var äldre personer ska bo.
– Åldrande sker ju successivt och sjukvården har redan sett en del av det ökade trycket, men i kommunerna har man inte riktigt kommit dit än. Det kommer att bli ett betydligt högre tryck framöver, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och landsting.
För att parera den annalkande krisen krävs två saker, menar hon. Dels behöver vi bli bättre på att använda teknik som gör att människor som vill bo kvar hemma kan göra det, till exempel infraröda kameror som kan skänka trygghet på distans utan att kränka den personliga integriteten. Dels behöver vi hitta nya typer av boendeformer för äldre.
Det pratas mycket om trygghetsboenden och andra boendeformer, men det händer inte så mycket i praktiken, varför?
– Många kommuner ser att privata företag kan bygga nya typer av bostadsformer för äldre, där boende successivt kan få mer hemtjänst. Men företagen säger att det är svårt att få ihop ekonomin.
Finns det en risk att det här blir en klassfråga i framtiden?
– Vi ser redan att högutbildade har betydligt längre livslängd än folk med lägre utbildning. Men jag tror att vi kommer fixa detta, 40-talisterna kommer inte att acceptera att de inte får någon hjälp, säger Annika Wallenskog.