Scenbilden är lovande, men publiken står utspridd och skådespelarnas röster når inte fram. Kanske gör premiärnerverna sitt till.
Men det är en petitess i sammanhanget, för när ensemblen väl har tagit plats på Träffens scen går det spikrakt uppåt.
Shakespeares sista kända pjäs är en sagolik historia där trollkarlen Prospero frammanar en storm med hjälp av sina magiska krafter. En hel besättning spolas i land på den ö där Prospero och hans dotter Miranda levt sedan de landsförvisades från sitt hertigdöme tolv år tidigare.
Nyköping stads teater har valt att ge föreställningen ett stänk av steampunk. Något som framför allt blir tydligt i scenografin där de, med lika enkla som effektiva medel, förstärker originalpjäsens mystik med hjälp av kugghjul och obegripliga uppfinningar. Lika pricksäkra är Rosalind Göthbergs egendesignade scenkläder.
Ensemblen är ung, och proffsig. Med Lars-Johan Edströms Prospero som stomme spelar de med en säkerhet som om premiären låg långt bakom dem.
Jacob Hellichius tolkning av den unge Ferdinand är ett bedårande kalvigt porträtt. Med Prosperos dotter Miranda för ögonen har han svårt att hålla känslor och motorik under kontroll.
Allt eftersom Prosperos vrede växer och konspirationerna på ön blir fler öppnar sig himlen över Träffen. Blixtarna på scenen är överflödiga. När den lömske men ömkansvärde slaven Caliban strävar in på scenen mullrar åskan och regnet vräker ned.
Föreställningens regissör, Kenneth Bodin, har gjort en strålande insats. Med förvånansvärd träffsäkerhet klär han orden i bild och bygger upp scenbilder som ibland förstärker och ibland kontrasterar mot det budskap som levereras i replikerna. Förrädarnas fall illustreras med en krampaktig dans. Prosperos roller som ömsom betraktare, ömsom härskare förstärks effektivt beroende på var på scenen han befinner sig.
Lars-Johan Edströms Prospero är något alldeles extra. Inledningsvis presenterar han sig som en mjuk och lättstukad man, för att en liten stund senare vända på en hand och explodera i hårdhet och hämndlystnad.
När föreställningen lider mot sitt slut och Prospero löser de förtrollningar han har lagt över sina fiender slutar också regnet att falla.
Vädrets makter är på ensemblens sida och det är dem väl unt. En så helgjuten föreställning som Nyköping stads teaters "Stormen" är väl värd en gnutta magi från ovan.