Res dig upp och skrik ut din avsky

Jag har funderat på det länge nu, både själv tills jag totalt slagits i knut och tillsammans med andra, men shit, det här är invecklade grejer. Valerie Jean Solanas kallade det mäns flagranta underlägsenhet, hon förklarade det med att män helt enkelt är biologiska olyckor och att manlighet är en bristsjukdom. Men oj, jag skriver inte under på det, det är för definitivt och biologiskt.

Det jag skriver om är att kvinnor och tjejer dagligen störs av män och killar. Jag skriver om övergrepp på alla möjliga plan och det alarmerande i att jag inte känner en enda tjej som aldrig har råkat ut för någon form av övergrepp av en man eller kille och jag måste faktiskt framhäva det här, jag känner inte EN ENDA.
Frågorna jag ställer mig är: Hur kommer det sig att så många män inte kan knipa käft när de ska och hålla sina klåfingrar i styr? Hur kommer det sig att vi ska behöva stå ut med det här, varför ligger ansvaret hos oss tjejer att söka skydd från andras abnorma beteende? Hur kommer det sig att man blir så sjukt vriden av maktbegär och jagvetintevad så att man får en kick av att se brudar
rädda? Blottare donar med sånt, liksom pedofiler, våldtäktsmän och annat bottenskrap.

Jag undrar varför ingenting händer snabbare, vi är inga grottmänniskor, vi lever relativt civiliserat på andra plan. Vad är det som är så otroligt fel i vårt samhälle att övergrepp av olika slag fortfarande får ske? Det allra friskaste skulle vara att vi, varje gång vi läser i morgontidningen att en kvinna blivit misshandlad av sin man, skulle resa oss upp och bara skrika rakt ut. Att vi skulle samlas och demonstrera, det skulle vara humant och det skulle inte skära sig lika illa mot bilden av vårt civiliserade samhälle.
Vi har en massa fina lagar som säger en massa fina grejer och ska skydda alla människor och hit och dit. Vad spelar det för roll? Jag tappar andan, jag brinner av frågetecken! Jag har ett svar i alla fall, en övertygelse, det är dags att vi drar tummen ur och börjar jobba hårt. NU!