Resa till Rwanda gav perspektiv
Det finns händelser som för alltid ändrar ens syn på livet. Fråga Erika Gustafsson från Nyköping och Johanna Grundin från Gåsinge utanför Gnesta.
Nu är de tillbaka, fyllda av upplevelser de aldrig glömmer. Möten med offer. En del invalidiserade. Andra fysiskt oskadda men med svåra trauman.
En kvinna i 20-årsåldern hade överlevt våldet. När hon skulle börja på universitetet kom upplevelserna tillbaka. Nu låg hon på sjukhus, apatisk. Hon ville bara dö och måste matas med sond.
Erika och Johanna besökte minnesplatser och organisationer. De guidades av tre unga män Jean-Paul, Jean-Marie och Aristarque från Studentförbundet för folkmordets överlevande.
De var ett otroligt stöd, inte minst som tolkar.
På ett gymnasium träffade Erika och Johanna elever i deras egen ålder. Ungdomar som, efter att mamma och pappa mördats, skötte skolarbetet samtidigt som de tvingades vara föräldrar åt sina egna småsyskon.
Erika och Johanna har fått en inblick i den mörkaste ondska. Ändå vill de betona allt det positiva de upplevt.
Runt om i Rwanda genomförs så kallade Gacaca-rättegångar. Där möts överlevande och förövare för att skapa någon slags försoning.
De unga ser ljust på framtiden. Under hela resan såg vi inte en enda person som var full eller drogpåverkad. Människor är vänliga och gästfria. Rwanda är det tryggaste landet i Afrika.
Nu ska Erika och Johanna redovisa sitt arbete. På den egna, på andra skolor och inför sponsorer. Ett tiotal möten är inbokade fram till i juni.
Snart lämnar de gymnasiet. Nästa fas i livet väntar. Någon gång vill de återvända till sina många nya vänner i Rwanda. Resan har för all framtid påverkat dem.
Vi har fått perspektiv. Vi har blivit bättre på att uppskatta det vi har.
Fotnot: Vill du veta mer och resan och folkmordet i Rwanda? Bilder och berättelser finns i Erikas och Johannas resedagbok:
www.projektrwanda.blogg.se
Så jobbar vi med nyheter