Revolution på sitt sätt
Två olika sätt att göra revolution, två olika revolter i sin tid. Det visar Sörmlands museum just nu med glas av Erik Höglund och en utställning om klädmärket Mah-Jong.
Glasblåsarna på Boda tyckte att Erik inte var riktigt klok när han ville ha bubblorna kvar. Men så småningom förstod de vad det handlade om, berättar Eriks änka Ingrid.
Många tyckte också att de annorlunda och starka färgerna och formerna inte hörde hemma i glasriket, det var inte riktigt glas.
Erik kom till Boda som en ung och orädd praktikant, det var nog därför han vågade
göra något så annorlunda, tror Ingrid.
Han höll ju på med skulptur och måleri och tyckte att allt var möjligt. Han gjorde Boda känt över hela världen med sitt glas, säger Ingrid.
En del av glaset är ganska frivolt, med nakna kvinnobröst till exempel. Vi tycker inte det idag, men man måste komma ihåg att det här var under samma tid som Per Oscarsson klädde av sig kläderna i tv och det blev ramaskri. Att ha nakna kvinnobröst på glaset, så gjorde man bara inte, säger Anita Lindström från Sörmlands museum.
Man kan verkligen tänka sig vilken revolution det var inom glaset.
Glaset som visas på utställningen kommer från Erik Höglunds tid på Boda, med tyngdpunkt på 60-talet. Vänstervågorna gick höga under den tiden och i deras svall föddes klädmärket Mah-Jong. Utställningen Pret-a-protester handlar om klädmärkets historia och tankegångar.
Det fanns en klar ideologi kopplad till klädmärket. Om man hade Mah-Jongkläder så visade man var man stod politiskt. Höll man inte med om ideologiska värderingarna var det svårt att ha kläderna, säger Lina Ahtola från Riksutställningar som håller i vandringsutställningen.
Mah-Jongs kläder var färgstarka, mönstrade och hade en hög kvalitet. Idén föddes av de tre grundarna Helena Henschen, Kristina Torsson och Veronica Nygren i samband med att det var kris för den svenska TEKO-industrin.
Kläderna skulle vara tillverkade i Sverige och kunna kompletteras som brickorna i ett Mah-Jongspel. Mönstren, färgerna och modellerna var i det närmaste unisex, det var bara storlekarna som skilde sig åt.
Eftersom det var så hög kvalitet skulle man kunna ha sitt Mah-Jongplagg i år efter år och matcha med plagg från senare kollektioner. Man hör folk än i dag som säger att de fortfarande använder sina Mah-Jongkläder från den tiden, säger Lina Ahtola.
Företaget Mah-Jong fick både ris och ros. Grundtanken var fin, tyckte vänsterfalangen, men eftersom kläderna var en succé innebar det också att ägarna var kapitalister.
Därför var det till och med en del som stal kläder från Mah-Jong, eftersom tanken var att företaget inte skulle vara kapitalister. Då gjorde det ju inget att man tog kläderna, berättar Lina Ahtola.
När TEKO-industrin började hämta sig och det av olika anledningar blev allt svårare att upprätthålla den höga klädkvaliteten, tyckte Mah-Jongs ägare att det var dags att sluta. De hade gjort sitt och en ny tid var på gång politiskt.
Men idag är det flera klädtillverkare som går på samma linje, att kombinera politik och kläder, säger Lina Ahtola och visar en jacka med inbyggd sjal för muslimska kvinnor som
exempel.
Vi ville göra en utställning som inte bara är nostalgi för dem som hade kläderna, utan även visar på kopplingar till nuet.
Så jobbar vi med nyheter