Elin Larm är något uppgiven när SN kommer till Örstigsnäs på söndagen. Efter nyheten om att ridskolan läggs ner har besvikelsen på sina håll varit stor, och hon menar att familjen på gården i tidningen och på sociala medier målats upp som skurkar i sammanhanget.
– Vi är som vilket fristående företag som helst, ett företag som strukturerar om, säger Elin Larm som drivit ridskolan mer eller mindre på egen hand och inte haft tid att satsa på sin egen ridning.
Det var torkan och foderbristen som till slut fick familjen att fatta beslutet om att lägga ned ridskoleverksamheten och i stället satsa på inackorderade hästar.
Nu vill de lägga nytt underlag i ridhuset, men det är en stor investering. Det var så idén om en loppis kom till.
– Det är mycket som vi inte har någon nytta av längre, säger Elin Larm och pekar på ett bord fullt med tomtedräkter.
– Vi har haft många shower i samband med julavslutningar och sådant. Det är nog därför ridskolan varit så uppskattad, vi har verkligen engagerat oss i barnen, fortsätter hon.
Bitte Frimodig är på plats med dottern Cassandra Gustafsson, som rider. De passar på att fynda en begagnad ridväst.
– Hon behöver en ny och vi har tittat lite i butikerna, men då är det ju bättre att handla här, konstaterar Bitte Frimodig.
Längre bort i lokalen står Göran Larm och diskuterar priset på en gammal motorsåg med en äldre herre.
– 100 kronor, det räcker ju knappt till en skopa fibersand, utbrister han.