Men jag fattar ingenting. Jag sitter i teaterstolen och tänker: Är det här något slags skämt eller? Ja, uppenbarligen går ju hela föreställningen ut på att vara skämtsam och rolig, men jag menar, är det meningen att det här ska vara kul eller? Det är den dammigaste, osmakligaste och mest omoderna "humorn" jag sett på länge.
Skämten handlar alltså om kvinnors instinkt att samla: Shoppa, skvallra, göra flera saker samtidigt (ha sex, prata telefon och titta på tv samtidigt, exempelvis), städa frenetiskt. Mannens instinkt är att jaga, i dag döda kanaler med fjärrkontrollen, dricka bärs och slänga skitiga kalsonger omkring sig. Kvinnan spelas med förlöjligande gäll röst, och hon putar med rumpan och viftar med handen från handleden. Mannen, bresandes med benen, stirrandes rakt fram, brölar bara och svarar "tv är kul" när kvinnan vill prata om kääänsloooor.
Robert Samuelsson är bra. Men han skulle ha gjort något med bättre innehåll.
Jag tycker inte att det är skoj att skämta om att män och kvinnor skulle ha så här olika instinkter, för det har vi verkligen inte, tror jag. De skillnader som kan synas mellan kvinnors och mäns beteenden tror jag helt och hållet beror på att samhället ställer helt olika krav på kvinnor och män. Det är ett förtryck av främst det kvinnliga könet som äger rum, och här står "Grottmannen" och raljerar om det? Vad är nästa steg? Börja dra paralleller från Grottmannens instinkter, till varför män i dag våldför sig på kvinnor, köper sex eller varför kvinnor och män i dag har olika lön för lika arbete?
Jag väntade hela tiden på att det skulle komma en skruv i föreställningen - där Grottmannen bekänner de här unkna rådande könsnormerna - och att det är något som INTE sitter i våra gener, utan är något som vi KAN och SKA ändra på. Men den kom inte.
Publiken är väl i stort i spannet 40-70 år, jag är i 25-årsåldern. Det kanske är generationsskillnader som gör att de asgarvar och tycker det här är kul, och inte jag. I så fall undrar jag, män och kvinnor i medelåldern och uppåt, har ni det så här hemma, som Grottmannen beskriver? Är det därför ni skrattar, för att ni känner igen er? I så fall tycker jag att det är väldigt sorgligt.
Visst måste det finnas allvarligare undertoner i Grottmannens klichéartade skämt och kvinnan och mannen. Typ, "visst är det sjukt att vi beter oss så här?". Men jag tycker ändå inte att det är kul eller bra.