Att hänga med i eurokrisens svängar med nödlån, nya räddningsfonder och stridbara EU-ministrar är inte alltid enkelt. Men i går antog politiken fysiska former då Tysklands förbundskansler Angela Merkel besökte Greklands regering i Aten. Merkel är krislandets enda potentiella frälsare – eller förgörare, beroende på vem man frågar. På stadens gator protesterade uppskattningsvis 50 000 ursinniga greker mot tyskans besök. Ta med dig cash och betala för säkerhetspådraget men lämna dina omoderna kavajer hemma, stod det i ett öppet brev till kanslern på bloggen Keep Talking Greece.
Det var den största säkerhetsinsatsen i huvudstaden sedan amerikanske presidenten Bill Clintons besök 1999, enligt grekiska medier. Kanske var pådraget motiverat, en politiker har antagligen aldrig varit så hatad i efterkrigstidens Grekland som Angela Merkel.
Hon styr landet som är det misskötta Greklands största långivare. Men rasande greker fokuserar hellre på att Merkel kräver smärtsamma nedskärningar av välfärdsstaten och att hon skulle vilja klämma in alla euroländer i den tyska modellen.
Greklands premiärminister Antonis Samaras kör däremot på underdånighet och igenkänningstaktik. Vi är i samma läge som den tyska Weimarrepubliken för snart hundra år sedan, sa han nyligen i ett utspel i tyska Handelsblatt (5/10). Vi är så tacksamma för Merkels välvilja och grekerna vet att min regering är landets sista chans, försökte Samaras förklara för den tyska läsekretsen.
Gårdagens politikermöte i Aten var inte tänkta att utmynna i konkreta nya överenskommelser. Men långivarna är missnöjda med Greklands krisåtgärder samtidigt som nya lån behövs. Aten brinner inifrån och ut, och varken Angela Merkel eller någon annan lyckas få grepp om brandslangen. De vet inte ens hur den ser ut.