Robert skriver om livet
Tankarna virvlar lätt i väg till kärlek, skimrande sommarkvällar och andra ljuvligheter.
Men det finns dikter som bara genom att läsas är som ett knytnävsslag mitt i magen, där det gör som allra ondast.
Sådana dikter skriver 23-
årige Robert Muhelji´c.
Han är född i Bosnien, uppvuxen på ett barnhem i hemlandet. När kriget rasade flydde han till Sverige tillsammans med sina farföräldrar.
Vi träffas en snöstormig eftermiddag för att prata om hans dikter. Ilskan många gått och burit på över det förfärliga vårvädret känns genast som ett upphaussat lyxproblem när man läser Roberts texter.
Jag skriver om sådant som jag själv upplevt i mitt liv, det finns en historia bakom varje dikt.
Framför mig, i ett tjockt häfte, ligger ett tiotal maskinskrivna dikter och man kan nästan känna hur häftet pyr av känslor.
Robert skriver både på svenska och engelska. Moders-
målet, serbokratiska, är lite knepigt att skriva på, tycker han själv.
Jag har tappat en del ord, det är lättare att uttrycka sig på de andra språken.
Vi pratar länge om det goda och det onda i världen. Vad det är som gör att det blir krig och på vilket sätt det drabbar alla oskyldiga människor.
Robert berättar att många människor undrar om hans bakgrund, var hans föräldrar är och vad han egentligen har varit med om.
Jag skriver om det, det är ibland lättare än att prata. Dessutom kan jag genom skrivandet prata till punkt utan att bli avbruten.
Jag har inga föräldrar, jag har inget hem, solen är min far, vinden är min mor och stjärnorna mina syskon. Föräldralös är jag ej, de tar väl hand om mig.
Robert läser några av sina
alster, en del är låttexter, andra dikter.
Är det inte jobbigt att lämna ut sina känslor och tankar, låta andra läsa om vad du känner innerst inne?
Nej, det tycker jag inte att det är. Det gör allt lite lättare om jag skriver ner det jag känner, en del känner kanske igen sig, säger han.
Robert berättar om tunga perioder i sitt liv, år som varit fyllda av både mörker och smärta.
Fast nu är jag lycklig, jag känner mig hög på livet, på ett nyktert sätt, tillägger han.
Just nu arbetar han som frisör.
Jag är inte utbildad på pappret, det är någonting jag ska göra senare, gå på frisörskola i Stockholm.
Jag frågar honom om han tror att han kommer att återvända till Bosnien.
Nej, det är svårt att bli
accepterad där, vi flydde ju därifrån. Jag har ju min bror här dessutom.
Men det finns ett annat land som lockar denna kreativa kille.
Egypten! Jag är väldigt intresserad av pyramiderna, så där hade jag kunnat tänka mig att bo någon gång i framtiden.
Med en välvässad penna brukar man komma långt.
Så jobbar vi med nyheter