Robin roar i tv-sofforna

Efter sju år som skådespelare på Teater Sörmland i Nyköping åkte Robin Stegmar till Göteborg för att gå fyra år på Scenskolan och lära sig jobbet från grunden.
Men det tog bara två och ett halvt år innan han hamnade på scenen igen, närmare bestämt på Göteborgs Stadsteater. Hela hösten spelade han i den kritikerrosade föreställningen Albert Speer och nu har han fått ledigt från skolan för att vara med i Shakespeares Stormen.
Lärarna tycker att det är okej. Jag lär mig ju ännu mer på Stadsteatern än jag skulle göra på Scenskolan. De har sådana fantasiska resurser. Och jag har ändå tillgång till tallärare och annat på skolan.
Fast allra mest lärde han sig under de där åren på Teater Sörmland, när han spelade två skolföreställningar om dagen för motvilliga högstadieelever som inte alltid tyckte att skolteater var en så bra idé.
Stadsteaterpubliken är så artig. Jag kan sakna tillfredsställelsen i att spela på liv och död för tonåringar. Man fick slita arschlet av sig ibland och det kunde vara fruktansvärt tufft, men det var verkligen på riktigt.
Nu slipper han börja dagen med att bygga scenografi och åskådarläktare och sluta dagen med att riva hela klabbet igen.
Skådespelarlivet på en stadsteater är väldigt lyxigt i jämförelse. Det känns konstigt att sitta på möten och höra skådespelarna klaga på att det inte finns fruktfat framställda vid sena repetitioner.
Att Robin skulle bli skådespelare bestämde han sig för under första året i gymnasiet, på Södra Latins teaterlinje. Då hade han spelat hockey i elva år och var ända uppe i division 1, men insåg att det inte fanns tid i livet både för hockeyn och teatern.
Jag valde teatern. Och det har jag aldrig ångrat. Jag kan inte tänka mig något annat yrke.
Skådespeleriet har alltid känts som ett naturligt val, förklarar Robin. Så har han också fått vara med en hel del när pappa Rino Brezina stått på scen och regisserat. Det var också i hans fria teatergrupp som Robin hamnade som praktikant efter att ha gått ut gymnasiet. Och i sju år hade han pappa som regissör och chef på Teater Sörmland.
Det har aldrig känts svårt att jobba med pappa. Jag brukar säga att vi har tre olika relationer, en kompisrelation, en far-sonrelation och en jobbrelation. Jag blandar aldrig ihop de rollerna.
Men visst har det varit utvecklande att få arbeta med andra regissörer. Albert Speer på Göteborgs Stadsteater regisserades av teaterchefen Jasenko Selimovic som också ska sätta upp Stormen i höst.
Jasenko lämnar väldigt mycket utrymme åt skådespelarna och låter oss tänka själva. Det gillar jag.
När Shakespeares sagospel har premiär på Göteborgs stadsteaters stora scen 14 september har Robin rollen som fyllbulten Trinculo. Ännu en komisk roll för skådespelaren som bland annat fått skrattarna på sin sida i tv-serien En fyra för tre och som just nu roar hela svenska folket som korkade Roger i ICA:s prisbelönta reklamfilmer.
Risken är att man fastnar i flamsfacket och det kan vara svårt att ta sig därifrån sen. Nu vill jag gärna göra lite mer seriösa roller.
På önskelistan står förstås de klassiska Shakespearerollerna Hamlet och Romeo. En annan dröm är att få göra rollen som sonen Biff i En handelsresandes död. Och några regissörsnamn finns också på önskelistan.
Jag skulle gärna jobba med Thorsten Flinck. Alla som gjort det säger att det är en fantastisk upplevelse. Och så gillar jag Mats Eks fysiska teater. Jag tyckte väldigt mycket om hans Don Juan på Dramaten.
Allra helst jobbar Robin som frilansare i framtiden. Och han skulle gärna växla mellan teaterscenen och filmen.
Film tillåter att man går tillbaks och gör om det som inte blev bra. Det ger utrymme för mer finlir. Men jag tycker det är kul att möta publiken på teatern också och vara en del av en ensemble. Jag skulle inte vilja välja. Någon gång vill jag gärna regissera också, men det känner jag mig inte mogen för ännu.
För Nyköpingsborna är Robin Stegmar framförallt förknippad med rollen som iskalle hertig Erik i Nyköpings Gästabud.
Och fansen kan andas ut, Robin kommer tillbaks i sommar igen. Tillsammans med de eviga vapendragarna Göran Gillinger och Pär Malmström. Och förmodligen dyker han upp på Nyköpings borggård även sommaren 2003.
Till nästa sommar ska pjäsen skrivas om. Då vill jag gärna vara med. Annars känner jag nog att jag kan den där rollen efter fem år. Risken är alltid att man blir bekväm om man spelar en roll för länge och bara gör exakt samma sak gång efter gång.
Möjligen kan en långfilmsinspelning äventyra Robins medverkan i Gästabudet nästa år. Men några detaljer kan och vill han inte avslöja. Kontraktet är inte underskrivet än.
Men jag ska ju inte filma hela sommaren. I värsta fall får vi väl vara två som delar på hertigrollen.