Rockstjärnan med stuga i Gnesta
Efter nästan tio års tystnad är Atomic Swing tillbaks. Sångaren och gitarristen Niclas Frisk ser den nya plattan som gruppens kärleksbarn som bara väntat på att ploppa ut. Nu siktar gruppen på världsdominans men mellan varven hinner han med ett besök vid stugan i Gnesta också.
Nej, vi var verkligen inte sams. Det berodde på flera olika saker. Vi hade bland annat hamnat på helt fel skivbolag och slitningarna tog mycket kraft. Vi var jäkligt trötta, säger Niclas Frisk.
Tre plattor hann bandet med innan de gick skilda vägar. De största framgångarna fick gruppen med låtarna Stone me into the groove och Smile. Trots detta synkade inte bandet med skivbolagsvärlden.
På den tiden var vi ett alternativt band men hade bara mainstreamkanaler att nå ut i. Det här var innan det som brukar kallas det svenska musikundret hade börjat. Vi var lite av ensamseglare på Atlanten eller pionjärer i djungeln på stigar som inte fanns.
Skivbolaget tyckte inte att det som Atomic Swing ville syssla med var så särskilt kul.
Folk förstod inte riktigt vad vi ville göra utan tyckte att vi var märkliga bara. Vi var ivriga att hitta nya uttryckssätt. Nu finns exempelvis både Hives och The Sounds men vi var lite före vår tid, säger Niclas Frisk.
Enligt Niclas Frisk ville bandet hela tiden nå ut långt över Sveriges gränser. Men det blev nästan bara på hemmaplan och i Japan som de slog stort.
Vi siktade på world domination.
I dag är utrymmet för alternativa band större och skivbolagen inte lika tröga, enligt Niclas Frisk.
Det var därför dags för en nysatsning för Atomic Swing. Men egentligen skulle det bara bli en samlingsskiva.
Vi träffades för att prata om en sån men vi har alltid haft svårt för det som är lagom. Vi ville inte be om en till applåd utan att egentligen göra något. Det har också skavt att det inte blev ett roligare slut för bandet. När vi märkte att jorden var fertil efter flera år i träda bestämde vi oss.
På ett par månader var den nya skivan The broken habanas inspelad och klar.
Vi fick två månader på oss att skriva och arrangera, sedan dammade vi in det. Det gick väldigt fort och var väldigt kul. Att spela in en skiva har aldrig gått så fort. Det gnistrade om bandet.
Någon fara för att inte längre vara före sin tid, utan mer ett band bland många, känner Niclas Frisk inte.
Människor kan skilja mellan innovatörer och plagiatörer.
Nya skivan innehåller mestadels nytt material men ett par låtar har publiken hört förr. Då framförda av andra artister. Efter tiden med Atomic Swing har Niclas Frisk arbetat mycket som låtskrivare. Ett par av de låtarna tar han nu tillbaks.
När jag jobbat med andra känner jag att jag kanske inte alltid presenterat låtarna till deras fördel.
På skivan gör vi Lovin out of nothing som jag skrev åt Titiyo och Dream on som Jerry Williams gjorde. Vi gör dem på vårt sätt.
En ny låt på skivan heter The Flasher och handlar om mångas behov av att bli sedda. Nästan till varje pris.
Egentligen började det med att jag liftade med en blottare när jag var 1718 år. När jag klev ur bilen så gjorde han det också och blottade sig. Jag blev lite road på något sätt samtidigt som jag tyckte synd om honom, det gjorde intryck på mig. Sedan har jag tänkt, vänta nu, jag är inte så annorlunda själv. Jag har någonting som trycker och det brister ut i någon slags låt. Jag visar ju inte familjejuvelerna men har egentligen samma behov. Att många har det behovet ser man ju i dag med trasiga människor i alla dokusåpor, de behöver bli sedda. Låten är någon slags socialrealistisk historia.
Låtarna på skivan kom till utan större problem.
Mycket fanns i mitt undermedvetna. Jag ringde de andra när det var dags och sa åt dem att dra på sig förklädena för nu ploppar den ut. Skivan är ett sladdbarn, som vi ska skämma bort.
Skivan släpptes i onsdags och i sommar väntar en turné i Skandinavien. En runda i Japan är också på gång.
Siktet är fortfarande world domination.
Men allt är så nytt ännu, så vi börjar med Sverige, säger Niclas Frisk.
När han inte jobbar på att ta över världen musikaliskt hoppas Niclas Frisk hinna vara i sommarstugan i Gnesta.
Gnesta för mig är en liten vitamininjektion. Jag har en kärleksaffär med naturen och känner mig hemma där.
Förra sommaren satte han upp fårstängsel vid stugan. Fåren hann han dock inte få dit.
Jag får se om jag hinner med det nästa sommar. Det är bra klimatzon för att odla saker i Gnesta. Det finns ekbackar och grejor men jag är bara nybörjare ännu så länge.
Just nu ser Atomic Swing fram emot att komma ut och spela igen.
Det som gör popmusiken speciell är reaktionen hos folk och mötet med publiken längtar vi alla efter. Jag är inte trött på att spela Stone me into the groove, det finns någon slags urkraft i den.
Så jobbar vi med nyheter