All offentlig makt utgår ifrån folket. Offentlig makt bör inte missbrukas för att ändra ett beteende emot folkets vilja. Att allt för ofta använda lagar till beteendestyrning urgröper förtroendet för det offentliga. "Maktmissbruk", säger någon, "ska man inte få välja själv?", frågar sig en annan.
Privata arbetsgivare är säkerligen inte lika toleranta med rökning bland personalen som kommuner har varit. Rökpauser stup i kvarten på betald arbetstid är inte särskilt effektivt. Men abstinensbesvär som stör koncentration är också problematiskt.
En privat arbetsgivare som därför erbjuder sina anställda hjälp med att sluta röka kan stå för den kostnaden. När kommunen gör det, betalar vi andra kommunmedlemmar, rökare som icke-rökare, kommunalt eller privat anställda, för det. Är det en sedvanlig personalförmån eller strider det mot kommunal likställighet för medlemmarna?
Om en anställd bryter mot förbudet är straffet att tala med chefen. Det är ett ganska mjukt straff på ett ganska strängt förbud. En mindre ingripande åtgärd hade ju varit att följa förnuftet och införa rökförbud på arbetstid. Hur personalen använder sina "schemalagda raster" borde vara upp till personalen själv att välja. Inte kommunfullmäktige.