En stad och region utan en blåsorkester blev ju en attraktion fattigare. För vad vore ceremoniella tillfällen utan klingande spel och fladdrande fanor? Eller utan sådana inomhuskonserter som den vi fick lyssna till i lördags på teatern?
Tänk bara på variationsrikedomen som fanns på programmet från ouvertyr till marsch och däremellan festligt och folkligt och populärt.
Visst kunde man önskat ännu lite mer sprittande liv från Rossinis ”Reginaouvertyr” och mer eleganta valssteg och renare träblåsarklanger i ”An der schönen bluaen Donau”. Och tango var heller inte så lätt att få till efter en knepigt naken inledning, det hördes i Astor Piazzollas ”Adiós Nonino”.
Men på amatörmusiker måste kraven vara rimliga. Och de hade rytmroligt och räknade rätt när vi fördes till Valakiets omväxlande 2-takt och 3-takt i Boris Hajduseks skojiga ”Trojak”. Och när de bjöd in till ”Festspel” av Gösta Nilsson var det med svepande glid i tretakten i flott underhållningsorkesterstil. Fint klingade det också ut i teaterns akustik.
Solisterna i andra avdelningen spelade utmärkt på klarinetter, piccoloflöjt och skrivmaskiner, och ”The Trombone Rag” blev riktigt bra showtime för hela sektionen. Kvällens bästa nummer blev ändå medleyt på Tom Jones-låtarna, där alla fick spela ut rejält.
Stort plus till Per-Gunnar Sjölin, som påminde om blåstraditionerna från tiden med NK och F11 och presenterade allt så kunnigt.
Roligt att blåsorkestern överlever
Nej, det blev inget 30-årsjubileum som musikkår inom Hemvärnet. Men vi i Nyköping kan ändå glädja oss. För orkestern bestämde sig trots allt för att efter 28 år fortsätta på egna ben under ett civilt namn som Sörmlands Musikkår.
Så jobbar vi med nyheter