Ruskig historia får värdigt slut
För 150 år sedan begravdes en mördad dalkulla på Björnlunda kyrkogård, utan sten eller tillresta sörjande. Nu hedras hon av sentida släktingar.
Där kyrkan står i dag stod den också i påsktid för 150 år sedan, när en 15-åring dalkulla från Yttermalung gick omkring i trakten för att sälja varor. Dölhed Anna Larsdotter hade två kamrater med sig på vandringen, men var ensam när hon nådde skomakarens hus. Han öppnade dörren och frågade om hon hade pliggar, trästift. När hon böjde sig fram för att se efter slog han en yxa i hennes huvud.
Frun och barnen var ute i skogen och letade efter något att äta. Familjen höll på att svälta ihjäl, säger Göte Karlsson, Björnlundabo som engagerat sig i släktens sökande efter sanningen om Annas död.
I flera år har han haft kontakt med släktingarna. Resan är noggrant planerad med besök på mordplatsen och platsen där skomakaren avrättades.
För pengarna han stal från Anna betalade skomakaren skulder och han gjorde sig också nya stövlar. Men Annas vänner hade börjat söka henne och spårade henne till skomakaren. Han hade begravt henne i skogen under en hög ris.
Två år senare, 1858, avrättades han som sista person på Axala heds avrättningsplats. Ett bygdespelet har skapats om den ruggiga historien, och det avslutas med hans berömda ord, då han passerade förbi Aspa på väg från Nyköping till avrättningen. Folk sprang på vägen för att hinna dit i tid för att se halshuggningen.
Det var en faslig brådska ni har. Det blir inget förrän jag kommer dit! vrålade skomakaren.
Annas släkting Lennart Dölhed är glad att vara i Björnlunda.
Det känns skönt att hon får en sten, säger han och berättar att besökarna är en blandning av släktingar och intresserade.
Sammanlagt närmare 70 personer. Släkten har fått ut tings- och obduktionsprotokoll och berättelsen om Anna är vitt spridd. Axel Perssons morfar och kullans pappa var kusiner. Själv bor han i Skåne och har kört upp till Björnlunda.
Händelsen lever kvar mycket i Yttermalung, säger Axel Persson.
Så jobbar vi med nyheter