Eller dog den sovjetiska idén redan i augusti samma år när Jeltsin inledde sin revolution mot regimen, eller först den 31 december när unionen formellt upplöstes? Kanske kom slutet redan 1989 när Gorbatjov gav Warzavapaktsländerna revolutionerande stora politiska friheter.
Ingen vet riktigt var i almanackan 20-årsdagen för Sovjetunionens fall bör skrivas in. Historiker förfasar sig över att imperiets död har flutit ut i eftervärldens kollektiva minne. Därmed finns ingen D-dag som kan påminna om Sovjetimperiets grymheter och förtryck.
Att det aldrig har funnits någon märkesdag är signifikativt för hur det nya Ryssland har utvecklats. Landet har aldrig tvingats göra upp med sitt förflutna. I Tyskland har historiebruket varit det motsatta, mycket på grund av strävan att återvinna respekt i den demokratiska världen.
Men i Ryssland har premiärminister Vladimir Putin kört sitt eget race och på senare år inte flirtat med västvärlden. Många ryssar känner nostalgiskt att imperiet levererade välstånd och trygghet som inte finns i dag. Putin har inte på allvar gjort upp med sitt förflutna som tjänsteman i Sovjets säkerhetstjänst KGB, samtidigt som det konkurrerande kommunistiska partiet är på uppgående och fick 19 procent av rösterna i förra veckans parlamentsval.
20 år efter kommunistregimens fall befinner sig Ryssland fortfarande i ett existentiellt vakuum. Varken kommunism, Putinstyre eller ett närmande till Europa ses som attraktiva alternativ av medborgarna.