(S) och (M) lämnar fältet öppet för borgerlig vänster

Socialdemokraterna och moderaterna valde igår att presentera sina valmanifest på samma dag för att framstå som de två huvudalternativen i årets val. Som om socialdemokraternas älsklingsord tillsammans måste stå i kontrast till moderaternas frihet.

Huvudinslaget i socialdemokraternas valplattform är att öka personalen inom vården, skolan och omsorgen.
Persson vill anställa 15000 lärare och
6000 förskollärare för att göra klasserna och barngrupperna mindre samtidigt som han anslår 20 miljarder kronor till att anställa fler inom vården.
Det ska ses mot bakgrund av att det bara inom äldreomsorgen behöver rekryteras 220000 personal fram till 2010, för att komma upp i dagens nivå.
Problemet är att det under samma period bara utbildas 60000. Om det så uppenbart saknas förutsättningar att leva upp till detta löfte kan man fråga sig vad det finns för grund för att förverkliga det socialdemokratiska valmanifestet som helhet.
Den enda möjligheten att garantera en kraftig personalökning tycks vara att hämta utbildad arbetskraft från de forna öststaterna. Men det har som bekant statsministern satt stopp för, av andra skäl.

Den fråga som socialdemokraterna har satsat mycket prestige i, nämligen vad som ska drivas gemensamt av kommuner och landsting och vad som får utföras i privat regi, nämns inte med ett ord.
Det tyder möjligen på en insikt om att de som kommer i kontakt med privat vård, som anställd eller patient, får allt svårare att hänga med i den socialdemokratiska retoriken.
Med hänsyn till den berättigade oro som finns för den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren, och som även regeringen ger uttryck för genom att slänga in den ena brasklappen efter den andra, är det märkligt att socialdemokraterna inte ägnar någon energi alls åt hur tillväxten ska skapas.
Moderaternas valprogram är förutsägbart i de flesta avseenden, men det är ingen tvekan om att man har en betydligt starkare politik för att säkra välstånd och trygghet.
Moderaternas program är i första hand ett kväde för de redan frälsta och attraherar knappast några nya väljare. Det betyder å andra sidan att det finns stora förutsättningar för den borgerliga vänstern att göra sig gällande som ett trovärdigt alternativ både till höger och vänster.