[fakta nr="2"]

Anna Falk, chefredaktör

1. Det finns många enskilda artiklar som har berört mig under året, jag kan inte välja en. Men något jag också tar med mig från 2018 är arbetet med SN:s 125-årsjubileum. Jag tänker dels på jobbet med artiklar och jubileumsbilaga, som har gett en spännande inblick i livet i Nyköping och på tidningen under 1900-talet och sent 1800-tal, och dels – eller framför allt – på alla möten med er läsare, under öppet hus, isfestival och andra evenemang. De mötena har varit fantastiskt roliga och givande.

2. Jag tror att vi kan räkna med åtminstone ett par större granskningar. Inom vilka områden kan jag inte säga nu. Men framför allt fortsätter vi att sätta fokus på allt i vardagen som påverkar oss som bor i Nyköping, Trosa, Gnesta och Oxelösund.

3. Jag kan inte tänka mig någon journalistik som är viktigare än den som är riktigt nära, användbar och relevant för läsarna. Att det dessutom är jättekul att jobba med är en bra bonus.

Sandra Nordin, reporter och fotospets

1. Det finns flera jobb som berört mig såklart. Bland annat Mona Lundgren som ville ha aktiv dödshjälp. Men även jobbet om Wilda som råkade ut för en hemsk olycka på Rosvalla och blev allvarligt skadad.

2. Bristen på hyresrätter som drabbar de som av olika skäl inte har möjlighet att ta lån och köpa sig en bostadsrätt. Grundvattennivån, årets torra sommar och bevattningsförbud som trädde i kraft innan sommaren ens dragit igång har antagligen gjort oss mer medvetna. Sedan tror jag absolut vi kommer skriva om Melodifestivalen, men även ridsport tror jag kommer vara ett hett ämne.

3. Det finns flera skäl. Bland annat tjusningen att vara en del av det samhället man bevakar men även att kunna ge den vanliga människan en möjlighet att göra sin röst hörd.

Janna Holmqvist, nyhetschef

1. Det jobb som kom närmast mig personligen var texten om sexåriga Wilda, som skadades allvarligt när ett fikabord på Rosvalla föll och hon rasade rakt ner på betonggolvet. Hur många gånger har jag inte fasat för samma sak, när barnen inte är alldeles nära? Jenny Palmqvist och Magnus Grimstedt hittade precis rätt ton, tycker jag, och jag tänker fortfarande på Wilda ibland. Undrar hur hon mår nu. Som varje år har SN gjort enormt mycket bra och viktig journalistik. Jag blir mest berörd av intervjuer som kommer nära människorna, som den som Tomas Larsson och Jens Alvin gjorde med Erik Skoglund i våras, och den som Ulrika Gustafsson Cummings och Lina Nydahl gjorde med Anna Freskgård efter OS.

2. Jag hoppas innerligt att vi får veta vad som egentligen låg bakom överfallet på Agneta Tidblad i Stenkulla, 75-åringen som blev brutalt misshandlad. Dessutom är jag övertygad om att SN och alla andra nyhetsmedier måste fortsätta bevaka ödesfrågan klimatet ända tills det faktiskt sker en ordentlig förändring. Sedan är det ju EU-val, vilket lär resultera i en hel del journalistik. Hoppas också få läsa mycket om förskola och skola.

3. För att komma nära såväl läsarna som de vi skriver om. Gjorde en sväng på en kvällstidning för ett antal år sedan och slogs av hur mycket jag saknade närheten till läsarna.

Tommy Kägo, reporter

1. Mona Lundgren satt på sin sängkant och väntade på att dö. Hon bar på den obotliga sjukdomen KOL. Det var mitten av januari; milt och regnigt innan vintern på allvar tog greppet. Mona Lundgren hade levt ett hårt liv, men det var lungsjukdomen som satte sina klor i henne. Det rosslade i hennes luftrör. Hon efterlyste en debatt om dödshjälp – och hon fick det. Riksdagsledamöter engagerade sig, men tyckte det var svårt – somliga var emot, andra ville utreda mera. Fredag den 12 oktober var en av denna månads varmaste dagar genom tiderna. Då dog Mona Lundgren. Hon blev 64 år. Frågan om dödshjälp lever vidare.

2. Regeringsbildningar, lokala politiska schismer och avgångar.

3. För där kan lokaltidningen göra skillnad - stort som smått.

Lina Nydahl, kulturredaktör

1. När jag och Sandra Nordin befinner oss i ett hotellrum i Karlstad tillsammans med sångerskan Renaida Braun. Vi följer henne i hasorna genom hela Melodifestivalen och den här morgonen är det dags för en stretchövning. Åtta muskler – alla i tungan - ska få en rejäl genomkörare genom att sångpedagogen helt sonika drar, bänder och böjer Renaidas tunga. Sandras bild av det hela visar mer än väl att en sångkarriär är en lika seriös satsning som vilken elitidrottares som helst. Det för mig in på nästa jobb som etsat sig fast. Intervjun med fälttävlansryttaren Anna Freskgård där jag var fotograf. Hon förlorade sin bästa vän Box Qutie på VM i USA och utsattes samtidigt för en hatstorm i sociala medier. Jag och sportens Ulrika Gustafzon Cummings träffade henne på gården i Tystberga ett par veckor efter det hemska. Tårarna rann på oss alla och Ulrikas text tycker jag är en av de starkaste och viktigaste vi publicerat under året.

2. Jag hoppas att vi få fortsätta att berätta om stort och smått, att vi lyfter missförhållanden men även nyheter och berättelser som ger hopp, glädje, skratt och förvåning. Som kulturredaktör vill jag i ännu större utsträckning berätta om alla fantastiska lokala kulturarbetare som finns i våra fyra kommuner, utan dem skulle vardagen för oss alla bli betydligt gråare. Kanske just du har någon att tipsa om? Hör av dig!

3. Det är helt enkelt det roligaste som finns!

[fakta nr="1"]

Tommy Johansson, reporter och sajtredaktör

1. Jag tar mig friheten att lyfta två jobb från några av kollegorna: Det ena är granskningen av den organiserade nazismen i Nyköping, där Roger Sundberg, Ann-Katrin Drevfjäll, Annika Clemens och Tobias Johannesson var inblandade. Publicerades i början av 2018. En viktig kartläggning som ledde till att kommunens och allmänhetens motstånd mot främlingsfientlighet ökade. Det andra är Tommy Kägos artiklar om skolvaktmästaren Arne Pettersson. Arne blev sjukskriven och sedan fick han sparken efter 40 år som anställd inom Oxelösunds kommun. ”Fick inte ens ett tack”, berättar Arne. Artiklarna publicerades i oktober och berörde många, så även mig.

2. Jag tror och hoppas att vi bara har sett början på klimatdebatten, som fick ny fart efter 15-åriga miljökämpen Greta Thunbergs sittstrejk utanför Riksdagshuset tidigare i år. Kanske att vi får se en växande klimataktivism på lokal nivå?

3. De stora rikstäckande medieaktörerna täcker de stora omvälvande händelserna. Lokaljournalistiken berättar om människorna som påverkas. Ska man hårddra det hela är det lite så jag ser på det. Lokaljournalistiken bevakar naturligtvis också de stora händelserna, men det är närheten till läsarna som gör arbetet unikt.

Tomas Larsson, sportchef

1. Det var när jag och kollega Jens Alvin, som också var i Liverpool och såg smällen som sannolikt förorsakade hjärnblödningen i en match mellan två av världens bästa i boxningens supermellanvikt, träffade Erik Skoglund första gången efter de bägge operationerna för en stor hjärnblödning. Mycket känslor och intresse från både Nyköpingsbor och resten av redaktionen; utvecklingen efteråt då Erik har kommit tillbaka till ett normalt liv och träning var långt ifrån självklar den där lite småkyliga dagen på Brandholmen.

2. Jag tror att vi kommer få addera antalet lokala aktiva som passerar nålsögat till att kvala in till OS i Tokyo 2020 med åtminstone en atlet, klar är redan laser radial-seglaren Josefin Olsson. Den som just nu har störst chans är Nyköpings Forspaddlares Erik Holmer, men det finns flera kandidater – som Tystbergaryttaren Anna Freskgård i fälttävlan trots det tragiska som hände förstahästen Box Qutie.

3. Jag tycker att det är fascinerande att följa lokala lag som gör det bra utan att kunna köpa in färdiga spelare, som IFK Nyköpings handboll denna höst. Det är också fascinerande att följa individuella aktiva från ax till limpa när de går hala vägen, oavsett om det rör en spelare i ett lag, en orienterare, en kanotist eller en boxare.

Annika Clemens, reporter

1. Tja, direktrapportering från riksdagen, eller kanske när oppositionsrådet spelade tomte och S-politikern var Pippi i Nyköpings fullmäktige? Eller när granskningen av ett lokalt företag ledde till att kommunen polisanmälde sin egen chef till åklagaren för korruption, eller möjligen turerna kring upphandlingen av Bo i Nyköping-kampanjen? Det är mycket som hinner hända på ett år, men ett väldigt ovanligt jobb som jag minns var den där söndagen i februari då SN som en del i 125-årsfirandet bjöd in alla läsare till skridskoåkning på Söra. Jag var i tjänst och fick i uppdrag att grilla korv och åka skridskor (och göra några intervjuer) på jobbet tillsammans med hundratals läsare och sedan berätta om det i tidningen. Det var en härlig dag.

2. Förutom EU-valet är det svårt att veta vad som händer i Nyköping och det är det som gör det så spännande. Det ska bli intressant att följa vad som händer med ”den mjuka bromsen” för den omdiskuterade nya F-6-skolan vid Rosvalla, vilka tuffa prioriteringar Nyköpings kommun kommer att tvingas göra för att klara det ekonomiska läget, hur det går för byggplanerna i Västra hamnen och inte minst vad som händer i den misstänkta mututredningen som pågår mot en chef i Nyköpings kommun.

3. Svaret på föregående fråga är en av anledningarna, det är ju så spännande att följa och få berätta om vad som händer i Nyköping.

Björn Andersson, sportreporter

1. Kollegan Tomas långa intervju med Erik Skoglund. Efter flera månaders tystnad berättade boxaren om hjärnblödningen och hur nära döden han egentligen var. Från det att det hände i träningslokalen fram till mitten av april när intervjun publicerades hade vi på SN-sporten väldigt ofta fått frågan av folk hur Skoglund mådde.

2. Det kommer att bli spännande att följa innebandyklubben Onyx jakt på en plats i högsta serien, SSL. Att det finns kvalitet för att gå långt råder det inget tvivel om. Men det är ändå massor som måste stämma när avgörandet kommer.

3. Att närgånget få följa och skriva om idrottare och lag är en stor förmån.

Roger Sundberg, reporter

1. Konkurser och bolagsaffärer hör till när man jobbar som näringslivsreporter och visst finns det en del affärsnyheter från det gångna året som dröjer sig kvar i minnet. Men det finns ett jobb som jag minns speciellt starkt och det med värme. I mitten på december fick jag och fotograferna Jens Alvin och Sandra Nordin följa med när medarbetarna på Träffpunkten förberedde det årliga julbordet för socialt utsatta människor i Nyköping. Jobbet blev något av en rundresa i godhet och givmildhet. Vi följde med till en butik som skänkte mat till ett helt julbord. I ett hotell låg en gigantiskt hög med julklappar under en gran, skänkta av Nyköpingsbor till medmänniskor som kanske inte själva har råd till julklappar. Träffpunktens medarbetare tog med sig flera säckar för att skänka klapparna vidare. Det märktes knappt – julklappsberget under granen var fortfarande gigantiskt. I tider när godheten står i skottgluggen och hånas med ord som godhetsknarkare, kändes det befriande att möta godheten ansikte mot ansikte och slippa allt struntprat.

2. Jag tror – men kanske framför allt hoppas jag – att vi får läsa att tankarna på en gigantisk upplevelsepark vid Skavsta faktiskt blir av. Parken ska spegla jordens historia men också dess framtid, och skapa en diskussion kring frågan hur vi skapar en hållbar framtid för vår planet och våra barn. Det vore verkligen roligt om Nyköping blev ett centrum för diskussioner kring den frågan, som är minst sagt aktuell. Dessutom beräknas parken locka runt en halv miljon besökare per år till Nyköping, så det vore en riktigt stor näringslivsnyhet.

3. Kanske borde jag skriva att jag brinner för lokaljournalistiken. Det gör jag i och för sig. Mitt jobb känns verkligen viktigt och meningsfullt. Men som för många var det slumpartad att min yrkesbana tog den väg som den gjorde. Jag tyckte nog helt enkelt att journalist verkade vara ett kul jobb – och se, det var det.

[fakta nr="1"]

Carina Fredrixon, reporter och sajtredaktör

1. Det stora reportaget från Stigtomta, "Laglöst land i sörmländska myllan", om EU-migranterna i lägret vid den gamla stärkelsefabriken och de nattliga skrämselattackerna mot dem. Ett grundligt reportage om en komplex situation, där extrem mänsklig utsatthet möter fientlighet, uppgivenhet, lag och rätt. Ett reportage som grep tag, där händelser och starka känslor blandades med upplysning. Där jag, som journalist, vet att det krävs mod att närma sig. Förmåga att skapa trygga samtal. Kapacitet att förstå varandra utan gemensamt språk. Höra alla sidor - och sedan berätta det som är sant och relevant. Även när verkligheten ligger långt ifrån hur vi vill och hoppas att den ska se ut (bakom reportaget står Jenny Palmqvist, Magnus Grimstedt, Peter Alexis och Jens Alvin).

2. Jag tror att SN kommer att skriva om klimatfrågorna. Det känns givet, då kraven på omedelbara insatser nu sprids över världen. Andra aktuella ämnen: Bostadsbristen för unga. Situationen för sjuka, hemlösa och fattiga när skyddsnäten brister. Stadsodling!

3. Lokaljournalistiken ger läsaren kunskap att påverka och göra egna val, i smått som stort. För mig, som webbredaktör, kan det handla om att berätta var en stor trafikolycka har inträffat (då kan du lägga till extra tid för körningen, eller välja en annan väg). Eller att jag lägger ut en artikel om ett förslag till beslut som politikerna väntas fatta (om du inte gillar förslaget, får du chans att protestera innan beslutet är taget). Vi är alla en del av lokalsamhället, där vi ska samsas och göra nytta tillsammans så bra vi kan. En av lokaltidningens uppgifter är att ge dig koll på vad som händer i din närhet, och vilka som står bakom. En vägvisare i livet!

Magnus Grimstedt, reporter

1 Det om sexåriga Wilda Granat som skadade sig allvarligt när ett fikabord på Rosvalla gav vika, på grund av att någon hade tagit bort muttrarna. När hon berättar att hon inte kan följa med sin tvillingsyster till skolan. Och inte kan ha sitt kalas som hon hade planerat med sina vänner. Att några muttrar kan få så stora konsekvenser för den lilla människan, gör att man får ont i hjärtat.

2. Jag tror det blir stort fokus på miljön och infrastrukturen. Bygget av det nya resecentrumet och den planerade Ostlänken kommer det också att bli stort fokus på.

3. Att man bryter ner stora världsfrågor till en lokal nivå och fokuserar på vad det innebär för den enskilda människan i vårt spridningsområde.

Marcus Langbrandt, reporter och sajtredaktör

1. Sommar, torka och bränder. Det var allt det handlade om ett tag. Hjälpen kom – bland annat från Polen. En lördagskväll mitt i den varmaste sommaren jobbade jag ensam på företaget när det plötsligt började tuta längs med E4 genom Sörmland. På broar och längs vägarna stod jublande åskådare. VM-guld eller karneval? Nej, bara polska brandbilar på långväga utryckning. Jag hann trots den sena timman och det späckade schemat också dit. Filmen jag där spelade in blev en av de (om inte den mest) mest sedda på sn.se 2018. Sedan var det även riktigt roligt att direktrapportera idrott i våra tv-sändningar också.

2. Nyköpings BIS bjuder på fotbollsfest igen. I vanliga fall är sörmlänningen ingen fotbollsåskådare. Det krävs att det kommer välkända klubbar från eliten. IFK Göteborg och Örebro SK i Svenska cupen i februari lär höja årets totala publiksnitt vid Rosvalla – med SN vid sidlinjen.

3. Att man på gott och ont kommer närmare det man skriver om. Dessutom skriver vi om det som ingen annan skriver om, det viktiga i närområdet. Det gör oss unika.

Peter Alexis, reporter och fotospets

1. Reportaget om oxelösundaren och andre vice talmannen Lotta Johnsson Fornarve. Jag följde med henne i riksdagen under en dag. Dels tyckte jag att det var intressant då hon från att ha varit ganska okänd, hamnade i blickfånget i en kontroversiell omröstning om en post som formellt är en av de mäktigaste i riket. Dels har jag alltid gillat att göra längre reportage som har en nyhetsvinkel.

2. Vi har redan börjat med en serie om klimatförändringarna. Enligt många klimatforskare är det nu som något måste hända om det inte ska vara försent och SN:s serie kommer att fortsätta in i 2019. Sedan tror jag att SN kommer att skriva om kommunal ekonomi – och tyvärr en dålig sådan.

3. Jag trivs i mindre samhällen och fungerar bäst där. Här får jag också göra så många olika saker att jag aldrig hinner tröttna. En dag sitter jag och bevakar kommunfullmäktige i Oxelösund – och nästa dag gör jag en recension av en konsert – i samma lokal.

Fredrik Ericsson, reporter

1. Bo i Nyköping eftersom det växte på ett nästan organiskt sätt. Det började med märkliga månadsarvoden, utan förklaringar till vad det handlade om (inte ens att det rörde kampanjen fanns angivet), som betalades ut löpande år efter år helt utan stöd i ramavtalen. När SN frågade om arvodena dök ramavtalsbilagor upp – på PR-byråns egna papper – ­­som diariefördes sex år för sent, bland annat. SN hittade även vänskapsband mellan PR-byrån och kommunens dåvarande kommunikationschef och andra egendomliga turer kopplade till upphandlingar och uppdrag med företaget.

2. Förhoppningsvis får vi lyssna lite mer på SN. Kanske inte klassiska nyhetssändningar, men några SN-poddar varje år skulle jag gärna ta del av – mikrofonen är ett fint verktyg för berättande.

3. För att det är spännande att leta efter saker som skaver i lokalsamhället, lyfta upp det och i bästa fall utmynnar det i en bättre lösning eller åtminstone en konstruktiv debatt. Det är inget unikt för lokal journalistik men är grunden till varför jobbet känns så meningsfullt.

[fakta nr="1"]

Jens Alvin, reporter och fotospets

1. Det har blivit många intressanta jobb under året men måste jag välja, så är det besöket vi gjorde på bårhuset. Många gånger har vi gjort reportage på sjukhuset, framför allt den senaste månaden med julkalendern. Bårhuset var en av delarna och jag hade aldrig varit där förut. Att få se och höra Leif Åbrink berätta om arbetet, kommer jag bära med mig länge. Men stämningen som var på Tovastugan när Sverige slog Mexiko i fotbolls-VM var svårslagen.

2. Vet inte men några riktigt stora avslöjanden vore roligt.

3. Det bästa med lokaljournalistik är att man hela tiden är nära alla läsarna och att man får göra allt.

Peter Widén, sportreporter

1. Oj! Det är riktigt svårt att välja ut ett specifikt jobb. Men rysaren i Uppsala som blev IFK Nyköpings upptåg till handbollens division 1 och Nyköpings BIS fantastiska hemmaseger mot allsvenska GIF Sundsvall i Svenska cupen är något som man minns med glädje. Sedan alla fantastiska personer man har fått träffa ute på jobb, vilken energi de sprider!

2. Ur ett sportperspektiv så kommer vi få skriva om blod, svett och tårar som vanligt. Onyx får kvala uppåt. Bissarna, Gripen och IFK stannar kvar i ettan. Gnesta IK och Råby IF går upp en division, Hargs BK gör succé i trean och IK Tun-damerna gör en riktigt bra säsong och mycket mycket mer. Det blev en del vilda gissningar, haha!

3. Att följa lokala lag och spelare från nära håll och se hur mycket de jobbar för att ständigt utvecklas är en ynnest. Det finns så mycket att uppmärksamma. Jag tror även att lokaljournalistik skapar en gemenskap för de som bor i området, det vill jag vara en del av.

Ann-Katrin Drevfjäll, reporter

1.75-åriga Agneta blev nedslagen och rånad hemma i Nyköping efter en fin kväll på Operan i Stockholm. Någon dag efter händelsen träffades vi på akutens vårdavdelning. Hon låg i en säng och kunde knappt röra sig. Men hon kunde prata. Hon berättade om skräcken, hur det kändes att ligga på den asfalterade parkeringsplatsen i Stenkulla, ensam och hjälplös och livrädd för att de skulle komma tillbaka. Sex veckor senare träffades vi igen. Nu hade Agneta fått komma hem. Livet haltade fram med hjälp av morfin, hemtjänst och diverse tekniska finesser. Agneta berättade om alla människor som visat henne omtanke. Ibland grät hon lite. Undrade över om hon skulle kunna komma tillbaka till sitt aktiva liv igen. När jag skriver detta är det den 17 december och polisen har inte fått tag i dem som gav sig på Agneta. Någonstans därute finns någon som vet vilka de är.

2. Ett nytt år. Oskrivet och härligt. Vi kommer att fortsätta berätta. Både om det du inte hade en aning om – och det du redan visste.

3. Lokal journalistik är en förutsättning för demokratin. Punkt.