För fjärde året i rad presenterade nyligen Motormännen en granskning av tillståndet på det svenska vägnätet, uppdelad på europa-, riks- och länsvägar.
I sin vägkvalitetsrapport för 2018 pekar förbundet ut vilka vägar i länet som är bäst och sämst. Undersökningen har genomförts av Motormännens vägombud, som är ideellt arbetande funktionärer i förbundets lokala klubbar. Undersökningen har tittat på yt- ojämnheten i vägbanan, det vill säga hur knöligt det är, genom att använda vibrationssensorn som finns inbyggd i moderna telefoner.
Vägombuden noterar farliga vägmiljöer och föreslår åtgärder till förbättringar direkt till de ansvariga på Trafikverket och kommunernas gatukontor.
Sörmland är långt ifrån värst när det handlar om vilka län som har sämst vägar i landet, men hamnar ändå på plats tio av tjugo när det gäller kvalitén på europa-, riks- och länsvägarna. Rapporten visar också att 1,5 procent av länsvägnätet i riket och 0,9 procent av länsvägnätet i Sörmland är underkänt och håller så låg kvalitet att det är obehagligt att trafikera och kostsamt att reparera.
Hög vägstandard har stor betydelse för såväl framkomlighet som trafiksäkerhet. Skrovlig yta på vägen leder till försvårad vinterväghållning och att vatten som samlas i sprickorna fryser till is, vilket riskerar att försämra vägens tillstånd ytterligare.
"Drömmen för mig som pendlare vore att få en säker 2+1 väg. Nu kör jag alltid på helspänn"
Thomas Östman, pendlare
Fördröjt underhåll kan hastigt ge dramatiskt ökade underhållskostnader, påpekar Motormännen i sin rapport.
Enligt Lars Andersson, det lokala ombudet för länet, att vägunderhållet generellt är eftersatt på länets vägar.
– Det är så slitet på vägbanan där hjulen rullar. Det blir stora diken och slirigt när det regnar. Sedan har vi fenomenet att beläggningen är väldigt grov på vissa ställen, det gäller E20 framförallt, men även E4, säger han.
Det största problemet i länet finns enligt Lars Andersson bland annat längst länsväg 219, mellan Vagnhärad och Nyköping och på riksväg 53 mellan Nyköping och Eskilstuna.
– Men det är likadant mellan Nyköping och Katrineholm. Det är inte bara vägbanan som är sliten, det är även mycket kurvor och många busshållsplatser som ligger fel och det behöver åtgärdas i och med att det är mycket trafik och många som pendlar, säger han.
Thomas Östman, är en av dem som pendlar till och från hem och jobb mellan Nyköping och Katrineholm och han håller med Lars Andersson.
– Det är smalt och kurvigt, mycket tung trafik. Är det snö och man slåss om två spår och möter en långtradare, då är det inte kul, säger han.
Även riksväg 56 via Katrineholm har brister, påpekar Lars Andersson.
– Men där ska det byggas om vid Äs, så där ska det bli bättre. Och på länsväg 214 kör många långtradare, där är själva ytbeläggningen bra, men det är kurvigt och många backar. Det blir problem för trafiksäkerheten när stora fordon ska mötas i kurvor. Det har ju visat sig att ju bättre vägar, desto färre olyckor i förhållande till trafiken.
Ett annat problem som Lars Andersson pekar på, som har med viltfaran att göra, är att det behövs mycket mer viltstängsel, bland annat på väg 214.
– Vildsvinen är ett problem. Stammen har ökat väldigt och ökar fortfarande, säger han.
[fakta nr="1"]
Thomas Östman har under sina åtta år som pendlare mött tillräckligt mycket vilt längs vägen för att återigen instämma.
– Drömmen för mig som pendlare vore att få en säker 2 +1 väg och stängsel. Det skulle göra stor skillnad. Nu kör jag alltid på helspänn hela vägen och är beredd på alla djuren. Jag har varit nära vilt många gånger och sett många bilar som ligger utefter diket.
Just säkra 2+1 vägar,att åtgärda skarpa kurvor är några av förslagen till åtgärder som Motormännen riktar till Trafikverket.
Carl Zeidlitz, trafiksäkerhetsansvarig på Motormännen säger att förbundet också riktar kritik mot att regeringen inte satsar medel på vägunderhåll så att det täcker inflationen.
– I den nationella planen för 2018–2029 menar Trafikverket att vägkvaliteten ytterligare kommer att försämras. Samtidigt höjs beskattning av personbilstrafiken varje år. Dåliga vägar betyder ökade driftskostnader för staten och försämrad trafiksäkerhet för den enskilde. Det innebär också längre restider, ökade fordonsskador och ökade kostnader för såväl företagens som hushållens transporter. Det är en ren baklängesaffär att spara på nödvändigt vägunderhåll, säger Carl Zeidlitz.