Saddam-intervjun symbolfyllt spektakel

Den amerikanska tv-kanalen CBS intervju med den irakiske diktatorn Saddam Hussein har mötts med ganska stort intresse. Kanske inte för vad Hussein skulle ha att säga till rutinerade tv-ankaret Dan Rather, utan mest för hur diktatorn skulle söka framställa sig. Responsen från Vita huset var som väntat en iskall tystnad.
Intervjun hade aldrig kommit till stånd om inte regimen i Bagdad övergått till en ren överlevnadsstrategi.
Saddam Hussein lät sig intervjuas av Rather även vid Gulfkrisen 1991. På alla plan som det är möjligt söker diktaturen nu splittra världsamfundet för att rädda sitt eget skinn. Här finns ingen sympati med det lidande folket. I så fall kunde mycket gjorts redan tidigare. Precis som utrikesminister Anna Lindh sade häromdagen är det inte sanktionerna som i sig skapar lidande utan diktaturens brutala fördelning av landets resurser.
Intervjun blir dock mest ett spektakel och säger inte så mycket. Irak bränner inte sin förmögenhet, sade diktatorn och hävdade att han aldrig kommer sticka Iraks oljekällor i brand. Några liknande kval hyste han dock inte när han satte fyr på Kuwaits under återtåget 1991. Greppet att försöka utmana USA-presidenten på TV-sänd debatt användes även vid Gulfkrisen.
I intervjun konstaterar Saddam Hussein att det irakiska folket inte är det amerikanska folkets fiende. Det säger även USA, som bekant. Men Saddam Hussein säger av förklarliga skäl inget om att det är hans diktatur som är anledningen till krisen. Men han missade inte möjligheten att försöka framställa sig som en stark, älskad, oberoende och modig arabisk ledare. Hans trovärdighet är dock noll även där.
Intervjun i sig må ogillas av Bush-administrationen, men utgör faktiskt en viktig symbol. Bush skulle aldrig bli tv-sänd på liknande sätt i irakiska vardagsrum, Husseins retorik till trots.
Här finns en viktig skillnad mellan demokratier och diktaturer. Först när diktaturen störtas kan det irakiska folket hoppas på verklig frihet i form av demokrati. Dit är tyvärr vägen lång oavsett vad som nu väntar. Många länder, bland dem Sverige, hävdar att först och främst avväpning måste ske på fredlig väg genom FN:s försorg och med våld endast som en sista utväg.

I demokratins USA finns en växande opinion mot landets hot om agerande på egen hand och som Bushadministrationen kommer tvingas ta hänsyn till.
En liknande opinionsyttring hade aldrig
tillåtits existera i diktaturens Irak.