Sakhi Hasani påminner om en skör fågelunge med smala armar och ben och osäker blick. Efter nästan tre år i Sverige talar han svenska relativt obehindrat, däremot pratar han lågt och tittar ofta ned på sina händer när han berättar om den senaste tiden.
Sakhi Hasani har fått avslag från Migrationsverket tre gånger och har därmed ingen rätt att överklaga beslutet. Eftersom att han uppfyller kriterierna i den så kallade gymnasielagen och att utvisningsbesluten för de ensamkommande tillfälligt är pausat, har han ändå full rätt att vara i landet.
Däremot har han inte rätt att till ekonomisk ersättning från Migrationsverket eftersom han juridiskt sett nu är ”tillståndståndssökande” och inte asylsökande.
Hade han varit europé eller amerikan med föräldrar som betalade studierna i Sverige, hade det inte varit några problem för Sakhi.
Men som så många andra av de ensamkommande barnen kommer även Sakhi Hasani från Afghanistan där han är uppvuxen i provinshuvudstaden Ghazni i östra Afghanistan, en stad ungefär lika stor som Nyköping.
Så sent som för tre veckor sedan intogs Ghazni av talibaner och Svenska Dagbladet rapporterade (den 12 augusti) om 13 civila dödsoffer och över 100 skadade, samt att talibanerna förstörde ett telekommunikationstorn som därmed slog ut all mobiltäckning i provinsen.
När jag frågar om hans familj fylls ögonen av tårar. Vi går inte in på några detaljer men Sakhi Hasanis historia liknar många andra afghanska pojkars; en död pappa och en mamma som vill säkra framtiden för åtminstone en av sönerna i Europa. Hans mamma och bror ska vara i livet men Sakhi har inte haft kontakt med dem på tre år. Han saknar sin mamma.
[fakta nr="1"]
Sakhi läser in nians matte och engelska på Gripenskolan och när han är klar har han behörighet att söka ett nationellt program. När man lever i konstant ovisshet från dag till dag kan det vara svårt att drömma om en framtid, men Sakhi säger att han kan tänka sig att gå vård och omsorg.
Efter det sista avslaget förlorade han rätten att bo på Migrationsverkets anläggningsboende i Flen och fick uppmaning om att lämna inom tre dagar – utan att ha någonstans att ta vägen.
Som asylsökande hade Sakhi 61 kronor i ersättning om dagen av Migrationsverket men som tillståndssökande har han noll kronor och ska lösa bostadsfrågan själv. Pengarna till hyran för rummet där de fyra killarna bor är donerad av privatpersoner och kyrkan. Röda korset har hjälpt till med lakan, kylskåp och andra hygienartiklar.
– Livboj 18 betalar 6000 kronor i månaden för rummet och har 20 000 donerade kronor, så vi har säkrat boende i tre månader för de här killarna, säger Catharina Rehnström.
Sakhi Hasani tycker att ovissheten är jobbig och även om han inte säger det rakt ut verkar han kritisk till att Gymnasielagen tog bort fokus från regeringens svek, att ansvaret från kommun och stat upphör i samma stund som den ensamkommande fyller 18 år. Han ser möjligheten att fly vidare till Frankrike som ett slags exit då de där ser asylskälen. För Afghanistan är långt ifrån säkert.