Samma chock, samma förfäran

Vi har förlorat mer än enbart de vi älskar, skriver tidningen Bangkok Post i en ledare den 30 januari. Inför det nya året vänder tidningen blicken på det gågnga året och konstaterar att för Thailand blev 2004 katastrofernas år.

Tidningens andreredaktör räknar upp först upp effekterna av fågelinfluensan. Därefter de blodiga sammandrabbningarna i söder mellan militanta muslimer och hårdföra regeringstrupper där man inte hymlar med kritiken mot den egna regeringens insats och försök att piska upp nationalistiska stämningar mot muslimer. Och när sedan när den fruktansvärda flodvågen kom, tog den även de sista resterna av vårt självförtroende, skriver tidningen.

På nyhetsplats uppmärksammas tydliga krav på åtgärder: ordentliga skyddsvallar för att skydda mot framtida flodvågor och ett tsunami-varningssystem. Över 10 000 arbetstillfällen beräknas ha gått förlorade i katastrofen, utöver de tusentals liv som krävts. Livet går vidare, konstaterar Bangkok Post, men kommer de som förlorat någon att någonsin känna sig hela igen?

Även när vi i Sverige tittar tillbaka på 2004 är det Katastrofens år, det som överskuggar allt det andra. Vi känner samma chock som thailändarna, samma förfäran, samma förtvivlan över den naturkatastrof som förstört så mycket, så många, så fort. OJ