Samma socialism,samma gamla resultat

Den svenska modellen kännetecknas av starka fackförbund och fördelningspolitik. När IF Metall går med på att sänka medlemmarnas löner gör man det utifrån sin tro på fördelningspolitiken. I stället för att var femte medlem blir av med arbetet väljer IF Metall en kollektiv lönesänkning. Det är en socialistisk lösning på en lågkonjunktur ingen vill ha varken anställda eller arbetsgivare.
Man skulle därmed tro att IF Metalls vilja att kompromissa skulle mötas med förskräckelse, men också förståelse, inom arbetarrörelsen. I valet mellan två onda ting måste det i solidaritetens namn vara bättre om alla får behålla jobbet alternativet blir att någon arbetskamrat förlorar hela inkomsten.
I kristider är det dock svårt att kompromissa. IF Metalls ordförande Stefan Löfvén möts, efter att ha gått med på tillfälliga lönesänkningar, med en stor portion skepsis hos flera andra LO-förbund.
Likadant är bemötandet i oppositionen. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Sven-Erik Österberg är mest skeptisk av alla. Österberg väljer inte att kritisera partikollegan Löfvén utan formulerar i stället den politiskt lättaste förklaringen: det är Alliansregeringens sänkningar av ersättningsnivåerna i a-kassan och inte lågkonjunkturen som leder till lönedumpning (Newsmill 3/3).
Det är inte svårt att känna sympati för den som tvingas sänka lönen. Ingen blir glad av att gå med på längre inkomst i ett desperat försök att rädda ett företag räkningar och amorteringar tar inte hänsyn till nedersta raden på lönesaldot. Det är inte heller svårt att känna sympati med den som vill jobba och som tvingas gå arbetslös med en låg a-kassa. Men tror man att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) orsakat den globala lågkonjunkturen tror man fel.
På grund av krisens globala karaktär är temporära lönesänkningar inte heller en hållbar lösning i tio fall av tio är det bättre för individen att hitta en ny försörjning än att hålla fast vid den gamla. Det som gynnar fack och företag behöver inte nödvändigtvis vara bra för den enskilde.
Ändå är det paradoxalt att arbetarrörelsen så kraftigt markerar sitt missnöje mot IF Metalls agerande. Uppgörelsen är faktiskt exakt samma form av fördelningspolitik som möjliggörs av den tidigare så hyllade svenska modellen. Nu är det tyvärr IF Metalls hårt prövade medlemmar som tvingas leva med att socialism alltid slutar med att någon annan tar dina pengar.