Är vi verkligen beredda på att ställa om våra liv till mer klimatsmarta? Vet vi det faktiska priset? Det handlar inte bara om att sluta flyga till Thailand, minska köttätandet, sänka värmen inomhus med en grad, åka kollektivt i så stor utsträckning som möjligt eller minska matsvinnet.
Nej, det är slut på mycket mer.
Det är slut på snittblomsbuketterna som färdats långväga för att ha några dagars livslängd på köksbordet. Det är slut på lösögonfransar i plast för de som känner sig lite extra fåfänga. Det är slut på att slänga trasiga strumpor.
Vi måste sluta följa trender inom mode och inredning men även inom teknik. Det är slut på nya tillbehör till din senaste Iphone, det är slut på ny tv.
Vi måste vårda våra saker och när de går sönder så måste vi börja laga dem. Oavsett om det är en strumpa eller förrförra årets modell på jeans. Vi måste laga dem mer än en gång, vi måste laga dem tills de inte går att laga längre. Tills de faller isär i trasor.
De människor som har glömt hur man använder nål och tråd måste lära sig det igen. Verktygen får vi låna av varandra. För i "världens ensammaste land" har vi inte råd med en hel verktygsarsenal per person - för klimatets skull.
Vi måste börja leva för och med varandra och inte för att konsumera. Är vi redo för det?