Häromdagen var det återigen någon förlegad typ som gastade ur sig "svenskarna håller på att glömma sina traditioner". Ja kanske är det så. Eller så är det någon slags bortträngning av information vi inte vill ha. Hjärnans sätt att linda in saker i bomull. Det är iallafall en hypotes jag har sedan ett par veckor tillbaka. Hypotesen bildades när jag satt och läste lite kring julens traditioner och snubblade vidare in på historien kring nyår. Plötsligt spärrade jag upp ögonen och jag hörde mig själv säga "vad i...". Jag var i chock (Lite överdrivet, men ändå.). Men för en stund kände jag mig gladeligen traditionslös.
"På 500-talet efter Kristus började man även fira minnet av Jesu omskärelse och namngivning den 1 januari, som ju infaller 8 dagar efter jul, med utgång från Lukas 2:21". Fortsättningen: ”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.”
1 januari, är alltså förutom internationella pizzadagen en dag där vi "firar" att ett barn blev omskuret. Lägg till att kvinnlig könsstympning är förbjudet i Sverige sen 1982, men manlig könsstympning är fortfarande lagligt. Även om lagen om omskärelse av pojkar skärptes 2001.
Tycka vad man vill, men personligen firar jag hellre kladdkakans dag än en omskärelse.
Gott nytt år!