Jag är med i onödigt många forum på nätet. Jag är väl inte vidare aktiv i något av dem, men i helgen gjorde jag slag i att ligga och scrolla igenom flödena. Jag blev måttligt imponerad av vissa inlägg.
Det fanns flera inlägg som liknande varandra. Det handlade om att tappa suget. Ni vet, det där som hör till livet? Låt mig ta ett exempel från ett fotografiforum som jag är med i.
Trådskaparen (TS) skrev ett inlägg om hur den under en tid tappat suget på att fota. Från att ha plåtat flera gånger i veckan plåtade TS numera bara någon gång ibland. TS undrade hur den skulle göra för att få tillbaka lusten.
Tipsen haglade in. Ja, alltså tipsen på nya saker att köpa så att TS skulle få tillbaka glädjen. Som om glädje och konsumtion vore någon slags synonym?
Tips om alltifrån nya objektiv till kameraremmar till stativ haglade in. Konsumtionsfrosseriet var i högform. Prylhetsen var total, inte bara i fotografiforumet utan även i hästforumen, jaktforumen och så vidare.
De kommersiella krafterna är brutala, det vet vi alla. De har sett till att vi ser konsumtion som lycka.
Vi skjuter insikter som att ”livet inte bara är härligt, det är träligt ibland” framför oss genom att konsumera. Den nya kameraremmen, eller tröjan för den delen lägger liksom lite filter på den gråa vardagen. Tänk om vi bara kunde börja acceptera att man periodvis inte har lust. Ibland måste livet vara lite träligt. Allt kan inte vara ”bloody amazing” hela tiden.
För ni vet, utan dalar finns inga toppar.