Sandy + Danny = sant
Alla har sett filmen. Men Nyköpings Danny och Sandy, Daniel Larsson och Maria Karpathakis, gör sin alldeles egen Grease. Och de hoppas att publiken ska vara nöjd när de går hem från premiären i Culturum på lördag.
Biljetterna har varit slutsålda länge och huvudrollsinnehavarna har repterat måndag till söndag i snart en månads tid. Nu ser de fram emot att äntligen få spela inför publik.
Grease är ju Grease! Det ska bli fantastiskt kul att få spela Danny Zuko. Han är så otroligt cool, säger Daniel Larsson.
Massor av brylecreme förvandlar Daniel till skolgårdens populäraste kille Danny. En roll som John Travolta en gång för alla gjort till sin. Liksom vi för alltid kommer att förknippa Olivia Newton Johns blonda rufs med rara Sandy, hon som blir en tuffing i svart skinnjacka för att passa in i gänget och få sin drömkille.
I början av repetitionerna tänkte jag bara på hur filmen är, men nu har vi ju utvecklat egna karaktärer. Filmen känns faktiskt mer och mer avlägsen, säger Maria Karpathakis.
Samtidigt har hon blivit mer och mer kompis med sin rollfigur.
I början tyckte jag att Sandy var töntig och gjorde om sig för att passa Danny. Men nu tycker jag att hon är en smart tjej. Jag tror att det där tuffheten har funnits inom henne hela tiden, men inte kommit ut tidigare.
Maria flyttade till Nyköping i juni förra året, efter att ha gått teaterlinjen på Ingesunds folkhögskola. Rollen som Sandy i Grease är hennes största hittills, och dessutom blir det första gången hon sjunger på scen.
Först tänkte jag faktiskt inte söka just för att det var musikal. Jag tyckte inte att jag kunde sjunga tillräckligt bra, berättar Maria.
Daniel har sjungit både musikal och operett tidigare, på Arbisteatern i Norrköping. För honom har det istället varit dansen som ställt till det under repetitionerna.
Koreografen har fått kämpa hårt med mig. Ha, ha.
Daniel är uppvuxen i Nyköping och var en gång med och startade NYMOS, men efter gruppens första uppsättning En himla show 1992 flyttade han till Norrköping och började arbeta på restaurant. Sedan stod han inte på scen igen förrän i Arbisteaterns uppsättning av Aspects of Love för två år sedan.
Det var min sångpedagog som skickade in mina papper till Arbisteatern. Jag minns hur mina ben skakade när jag var på audition och att jag hade vida byxben så det verkligen syntes, berättar Daniel.
Jag vet att jag kommer att vara jättenervös på lördag också. Varje gång jag ska in på scen står jag och skakar och tänker varför utsätter jag mig för det här.
Efter helgens premiär går Daniels flyttlass från Norrköping till Stockholm, där nya jobb inom restaurantbranschen väntar.
Visst kan jag drömma om att bli artist på heltid, men det är en svår bransch med många begåvade människor och stor konkurrens. Och om jag stod på scen på heltid skulle det nog klia i fingrarna efter att få jobba i ett restaurantkök också.
Maria är däremot säker på att det är skådis hon vill bli i framtiden.
Jag tänker söka till Scenskolan i år. Sen gäller det väl att hålla sig framme på alla sätt. På något vis ska jag i alla fall kunna försörja mig som skådespelare.
Kattis Streberg
Så jobbar vi med nyheter