Sångfågel med stora ambitioner
Hon sjöng innan hon lärde sig tala, som det ofta brukar heta om de stora stjärnorna, Anna-Clara Carlstedt från Nyköping. På musikskolan i Nyköping spelade hon både fiol, tvärflöjt samt tog sånglektioner.
Det enda som fick en att glömma tiden, det var musiken. Då var jag som lyckligast, säger Anna-Clara.
På den tiden hade man inga tankar på att sjunga perfekt heller. Musicerandet var så glädjebaserat. Det kom från hjärtat.
Efter musikstudier på folkhögskola i Falun, musikhögskolan i Oslo och med ett extra stipendieår i Leipzig i Tyskland är Anna-Clara snart färdigutbildad operasångerska. Ett år har hon kvar innan hon står till förfogande för Europas alla operahus. För det är det som är drömmen inför de närmaste åren. Att ha kontrakt på ett operahus och göra några av de klassiska rollerna som passar för den lyriska mezzosopranen som är Anna-Claras röst.
Kerubino i Figaros bröllop och Charlotte i Werther till exempel, det är mina favoriter.
Men alltsedan första dagen på musikhögskolan och säkert långt dessförinnan, vet var och en som väljer att rikta in sig på en professionell musikerkarriär att konkurrensen är stenhård. Därför är också Anna-Clara försiktig med att drömma alltför långt. Eller med att jämföra sig med en annan svensk mezzosopran, förebilden Ann-Sofie von Otter, som blivit en av våra stora musikexporter.
Man måste ha en ödmjuk inställning och arbeta hårt, betonar Anna-Clara.
Svunnen är den tid då operasångare kunde lägga sig till med några divalatfasoner. I hennes generation och uppåt i ålder cirka tio år finns det väldigt få divor. De som väljer att utbilda sig inom klassisk musik gör det för musikens skull.
Det är ett yrkesval helt enkelt, konstaterar Anna-Clara.
Men ett spännande yrke, det måste man tillstå att det verkar vara att döma av Anna-Clara berättelser från olika scener och sammanhang runt om i Europa. I sommar har hon medverkat som punkälva i en sagobetonad och av Sheak-spears En midsommarnattsdröm inspirerad opera vid en operafestival i Rheinsberg i Tyskland. För några år sedan när hon hade studieuppehåll från musikhögskolan i Oslo och pluggade italienska i Rom sjöng hon i Vatikanens kör tillsammans med solister som Monserrat Caballé och José Cura.
I höst läser hon sitt sista diplomår i Leipzig i Tyskland. Något hon tycker är jätteroligt eftersom Tyskland är ett stort kulturland med mycket mer möjligheter än här hemma. Men så har de också tung tradition att förvalta. Både Bach och Händel kommer från Leipzigtrakten.
Så jobbar vi med nyheter