Sann barndomstragik på Gnesta galleri
Sannsagan om Pia är en levnadsmanual för den som vill säkerställa en tragisk uppväxt. Gnestakonstnären Pia Jämtvall använder serieformen för att berätta om sitt liv. Nu ställs bilderna ut på Gnesta galleri.
Att presentera sitt liv i serieform har varit ett sätt att bearbeta tankar och minnen. Betraktaren möts av gripande glimtar ur ett på många vis tragiskt livsöde.
Uppväxten har jag svårt att minnas någonting positivt med. Det ska i så fall vara att jag haft tur som är född i Sverige, säger hon och ler svagt.
Hon sitter vid ett bord mitt på golvet i Gnesta galleri. Runt omkring på väggarna hänger hennes teckningar. Längre bak i lokalen finns även några landskapsmålningar i akryl.
Var viljan att skapa kommer ifrån framgår tydligt i teckningarna.
Under den period jag bodde hemma hos farmor och farfar ritade jag mycket. Där var man tvungen att hålla sig lugn och inte störa. Att rita är en tyst aktivitet som håller ungen sysselsatt.
Tuschteckningarna är nästan alla hämtade ur den självbiografiska seriesagan. Hela historien från pärm till pärm är totalt jagutlämnande. Läsaren sveps med i ett öde som avråds från att repriseras.
Pia, som är produkten av en misslyckad abort, blir födelseåret 1953 bortsliten från en redan splittrad familj. Ta ungjäveln för helvete, vrålar den berusade modern under en rättegång. Hon hade snott barnvagnen att förvara Pia i.
Familjeproblemen driver så småningom fadern till alkoholism.
Att droga sig bort från svårigheterna blir ett knep som Pia lär sig att ta till. Det blir både sprit, hasch och heroin. Pengar till droger tjänar manliga bekanta genom att stjäla och göra inbrott. För tjejer i samma situation återstod bara att fiska torsk...
Det dokumentära i teckningarna skulle kunna bli en klagosång över livet. Men huvudpersonen själv poängterar att hon inte vill beklaga sig. Humorn blir vapnet i kampen mot krokodiltårar och darrande underläpp.
Humor är viktigt och livsavgörande. Den gör det lättare att leva och ger kvalitet i tillvaron.
Humorn är närvarande i bild eller text, ofta i en mix mellan båda. Som när hon som ensam liten flicka vandrar längs gatorna i den stora staden. Hon letar efter Västerbron. Därifrån kan hon hoppa och göra slut på alltihop.
Det blev aldrig så, för jag hittade inte dit.
Livet har fortsatt, idag är hon drogfri.
Utställningen öppnar i morgon, lördag, och pågår till 22 november.
Så jobbar vi med nyheter