Sannare sanningar med lögn i litteraturen
Ulf Stark kryddar gärna sina självbiografiska berättelser med en och annan lögn. Snart kommer sista delen i triologin om Percy och Ulf och då handlar det om kärleken och om ilska.
Jag brukar gå och ha några berättelser på lut ganska länge, men den där var nog i längsta laget, säger Ulf Stark och skrattar.
Det gör han ofta när vi ses på Hellmans café på den allra sista Läslustkvällen för sommarsäsongen. När vi sätter oss ner hänger ett stort, mörkt moln över horisonten och en igelkott kilar in mellan borden.
Ulf Stark är en av Sveriges mest älskade barn- och ungdomsförfattare. Han ligger bakom milstolpar i barnlitteraturhistorien som exempelvis Dårfinkar och dönickar, den bok han slog igenom med och som han också fick första pris i en barnbokstävling för. Flera av hans böcker har filmatiserats och det kommer även att hända med den alldeles pinfärska Min vän Percy, Buffalo Bill och jag. Det är sista delen i en trilogi om vännerna Percy och Ulf, en självbiografisk serie om uppväxten i Bromma utanför Stockholm. Fast inte riktigt. Ulf Stark har lagt till och dragit ifrån en hel del.
Det är mer intressant att göra en bra bok än något som stämmer. I litteraturen talar man mer sanning genom att ljuga än att tala sanning. Eller det är en annan typ av sanning, funderar han.
Den nya boken handlar i grunden om kärlek och Ulf Starks farfar har en central roll i den.
Farfar var så otroligt förbannad hela tiden. Han gick omkring och svor över stenar och fåglar, det gick ut över alla, säger han.
Att jag skriver om farfar kanske har med mig själv att göra lite. En del saker får komma upp ur jorden, jag skriver om dem och sedan får de krypa tillbaka igen.
Barnboksförfattandet var ingen solklar karriärbana. Först hade han mörka kläder och skrev mörka dikter mest för att bli beundrad av kultureliten och få tjejer. Sen jobbade han som personalutbildare på AMS och skrev en bunt romaner för vuxna. Det var när han så småningom började umgås mer med barn som barnbokstanken väcktes.
Om man inte har kontakt med barn kommer man aldrig i kontakt med barnet inom sig. Man kommer ihåg saker från när man var liten när man pratar med barn. Men jag växlar mellan barn och vuxen när jag skriver. Jag är barn när jag skriver och vuxen när jag bedömer det jag har skrivit. Jag pendlar mellan olika ålderstillstånd, när jag är inne och utanför berättelsen.
Vad är det bästa med att skriva för barn?
Jag tror att barn ser världen på ett annat sätt och det gäller språket också. Barn har ett mer sensuellt förhållande till språket. Språket som används i barnböcker är närmare poesi än i andra skrifter.
Just nu sitter Ulf Stark med tvåtre långfilmsprojekt som han ska avsluta. Samtidigt drömmer han om att skriva klart en barnbok som ska heta Märklins och Turbins underbara äventyr.
Det är en bok som jag har börjat på. Handlingen går inte att beskriva, men den blir lite som en blandning mellan Beckett och Nalle Puh. Det bästa vore om den blev en bok som fungerade för läsare från femsex år upp till min egen ålder.
Så jobbar vi med nyheter