Sannas framtid pekar mot Söder

– Jag har så många idéer som jag bara måste få ut, säger hon.
I dag fredag fyller hon 18 år och firar genom att gå på Kent-konsert i Stockholm och därefter fortsätta firandet på uteställen på Södermalm.
Sedan elvaårsåldern bor Sanna Källdén i Nyköping tillsammans med sin mamma och sin tio månader äldre syster. Familjen har flyttat mycket och Sanna vet att hon efter gymnasiet vill flytta igen, allra helst till Stockholm och Södermalm där hon känner sig som hemma.
– Jag vet att det är väldigt svårt att få tag på en lägenhet på Söder, men det är min dröm att få bo där. Jag vill plugga, men jag vet inte vad. Jag vet att jag vill läsa ämnen som gör att jag kan få jobba med det jag vill senare.
Riktigt vad hon vill bli vet inte Sanna. Däremot vet hon att hon vill syssla med någonting som känns meningsfullt. Hon är inte rädd för förändring och vill inte göra bara en sak resten av livet.
– Jag vill jobba med massor av saker och vill prova på det mesta så länge det känns bra, sedan kan jag ju bara byta bana.
Förutom sin kreativitet är Sanna engagerad i föreningen Slagfärdiga, en organisation som hennes mamma Anna och Annas två systrar, däribland politikern och författaren Maria Carlshamre, grundat. Slagfärdiga är en organisation som vill bryta tystnaden kring våld i nära relationer, och ta upp både hur det känns för den som utsätts och för anhöriga runt omkring.
– Jag har lagt min kreativa sida på organisationen och formgivit infoblad och liknande. Min mamma har fått många av mina vänner engagerade också. Flera var bland annat med och ordnade händelsen Löpeld i höstas när man uppträdde på Grand. Våld i nära relationer borde få större uppmärksamhet bland ungdomar.
I allt Sanna Källdén gör vill hon möta utmaningar och hon ställer hårda krav på sig själv. Hon har högsta betyg i nästan alla ämnen och vill kunna påverka, bland annat genom att skriva och fotografera.
– Det är bra om folk ifrågasätter det man skriver och blir lite sura, säger hon.
Sanna beskriver sig själv som en självständig person och hon är mycket noga med att inte kunna placeras in i något fack.
– Nej, det vill jag verkligen inte, det är jag rädd för, jag vill känna mig helt fri. Det kanske kommer från min mamma, hennes självständighet har smittat av sig på mig och min syster.