Santeri blir starkt kort
Jag kommer att sakna nattlivet i Newcastle. Det var som om det vore nyårsafton varje dag. Santeri Immonen, 29 år, tror dock att han ska stå ut med Nyköping i ett år. Det är en fin stad, säger han.
En aning kort för att vara back i ett hockeylag kan tyckas.
Det är därför jag aldrig får sluta åka skridskor.
Vi sitter i NH 90:s omklädningsrum. Santeri brukar tillbringa förmiddagarna i hallen.
Det är bättre om plats i gymet då. På eftermiddagarna brukar alla försöka tränga in sig där.
Att träna två gånger per dag är dock något som passar Santeri. Det gjorde han i Newcastle och med de två finska elitlagen, Jokerit och Ässät Pori.
Ah, säg som det är, du tränar inte, du sitter mest här och äter kakor och dricker kaffe, säger bänkkollegan Artis Abols.
Som ny i laget får Santeri ta en del gliringar. De på engelska förstår han bäst.
Jag är inte bra på svenska. Jag studerade språket i tre år, men jag kommer inte ihåg så mycket. Jag förstår fler och fler ord, men jag kan inte prata, säger Santeri.
Efter ett år i Newcastle har hans engelska blivit bättre och det är det språket han använder mest än så länge.
Tiden i Newcastle delar han in i två delar. Den lyckade höstsäsongen då laget slog de flesta motståndare, och vårsäsongen då skadorna började komma och klubben slutade betala ut lön till spelarna.
Jag fick sista lönen i januari, berättar han. Det var ingen av spelarna som fick någon lön. Vi hade ett bra lag, men så slutade ägarna bry sig. Och nu vet jag inte om det blir något lag i år, eftersom de inte kan anställa några spelare om de inte betalar ut våra innestående löner.
Newcastle Jesters, som laget kallas, hade från början ett samarbete med Jokerit och det var en av anledningarna till att Santeri Immonen fick chansen.
Men egentligen passade inte den tuffa spelstilen mig. För det är en tuff serie i England. Till 95 procent består lagen av kanadensiska och amerikanska spelare. Och så ligger bedömningen hos domarna på NHL-nivå.
Så du har lärt dig en del knep?
(Skratt.) En del har fastnat.
Några brutna ben finns på skadelistan, men det rycker han på axlarna åt.
Ah, det är bara sex veckors vila. Inget att prata om.
Efter manglingen på andra sidan av Nordsjön ser han fram emot en allsvensksäsong.
Jag tror att den svenska hockeyn kommer att passa mig bra. Jag är snabb, en bra passare och har splitvision. Min stora svaghet är min storlek och det måste jag kompensera med att åka snabbt. Att aldrig stå stilla.
Santeri har varit professionel hockeyspelare i tio år. De två säsongerna i Jokerit 199496 räknar han än så länge som sina bästa. Inte för eget spel kanske utan mer för att han fick vara med att två Europacupguld med laget och bli finsk guld- och silvermedaljör.
Och -95, då det var NHL-strejk, var det många av de finska spelarna som kom hem igen och det var kul att spela tillsammans med NHL-stjärnor.
Varje träningspass beskriver han som en tuff kamp för att ta en plats i laget.
Så egentligen, karriärmässigt lärde jag mig nog mer under de fyra åren efter Jokerit då jag spelade med Björneborgslaget Ässät Pori. Då fick jag mycket istid.
Den fem år äldre brodern Valteri Ville har under en längre tid varit lagkapten i Jokerit. I år tog han över som coach. Mellan 1992-94 spelade han i det finska VM-laget.
Det är han och jag som spelar hockey i familjen. Petri, som är åtta år äldre än mig, var nog smartare än mig och Ville så han blev advokat istället.
Hockeyspelare är dock vad han är, och inom hockeyn vill Santeri fortsätta den dagen han inte tycker det är roligt längre att dra på sig skridskorna.
Om han nu inte försöker sig på en karriär som musiker.
Jag spelar gitarr. Det är det jag gör på fritiden och till varje ny plats jag kommer till försökjer jag starta ett band.
Problemet i NH 90 är att det finns för många gitarrister.
Vi får träna in biten Apache, säger han och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter