Denna dag rådde dock i stort sett vapenvila, och de inbjudna politikerna från kommunen bör ha blivit imponerade. Det blev i alla fall jag, oftast.
Aldrig tidigare har väl en sådan sammanslagen orkester med så många unga fyllt scenen. Och som Per Andersberg sade är musiken ett språk som förenar, här trots åldersskillnader på sextio sjuttio år.
För de yngsta kan det ha varit livsavgörande att spela med i filmmusiken före paus. Här kom nagelbitandet från brass och marschtrummor, men också det romantiskt svepande från alla stråkarna. Stort och elegant lät det som allra bäst. Jättekul var Petter Carlssons sätt att kombinera Pippi Långstrump med Bolero av Ravel; kanske borde dock temat spelats först separat för de yngsta.
Helt lätt kan det inte ha varit för Lena Malmberg att hålla ihop detta. De yngsta kände mest till Astrid Lindgren-filmerna. Via Harry Potter och Star Wars kom sådant som var för äldre, som Webber och Chaplin. Men hon hade bra kontakt med de minsta, var välförberedd och talade som det proffs hon är, så allt hördes på läktaren. Tyvärr var det sämre med det i salongen, så en mygga behövs nog alltid i Culturum.
Efter paus fick Sörmlands Musikkår glänsa. Riktigt flott lät det om Svensk Flygarmarsch, som från moll i början utvecklades till ett pampigt slut. Kåren hade utvecklats sedan sist, men Prokofvjev var ostadig i början, och för "Bist Du bei mir" återstår ännu nyanser och renspelning.
En fin idé var att sluta med "Militärsymfonin", en av Haydns bästa med alla överraskningar: tvära modulationer, slagverksbuller i sats två, en plötslig trumpetfanfar, de nya klarinetterna. Stor underhållning blev det, och bra att Per Andersberg presenterade för barnen, även om det blev för långt.