Satsning på äldreomsorgen

Så närmar vi oss ett nytt riksdagsval igen som utlöser en sprudlande dådkraft hos politikerna. Kommunen och Carl-Åke Andersson har plötsligt upptäckt att det inte går att spara mer på äldrevården, om den inte ska kollapsa. Så nu ska det byggas 30 äldrelägenheter. Just det antal som byggdes bort i och med Fruängskällans tillkomst. Det var inte alls tillfyllest, vilket man visste redan från början.

Kommunen har tvingats spara 50 miljoner i äldrevården på tre år, får vi också veta. De 50 miljonerna som gick till Skavsta? Carl-Åke Andersson nämner inget alls om den personal som rationaliserades bort. När de anställda tiggde om förstärkning, blev det kalla handen och krav på rationalisering. Följden blev omorganisationer kors och tvärs tills man kom tillbaka till utgångspunkten. Makten vägrade inse vikten av utökad personaltäthet. De påstod att det inte fanns pengar. Men alla vårdtagare betalar för sig.
Vad sägs om en hyra för ett 14 kvadratmeter stort rum med en sjukhussäng, ett litet tvättställ och toalett för två i korridoren på 2 154 kr/månad och en vårdavgift på 1 544 kr/månad (Tallhöjden 2003)? (Givetvis är det betydligt bättre på alla sätt på Fruängskällan men så är hyran därefter.)
Följaktligen tvivlar jag starkt på Carl-Åke Anderssons siffror. Man tvingas tydligen att bygga om på bland annat Mariebergsgården igen, fast det gjordes en ombyggnad för mindre än 10 år sedan. Vart tar våra skattepengar vägen? Blir det ingenting alls över till äldreomsorgen i de eventuella fall som inte täcks av avgifterna? All jätteduktig personal bör uppvärderas med högre status och lön. De som får rejäla lönehöjningar vid förhandlingarna är ju de som utdelar de mer eller mindre genomtänkta orderna.

Ulla Fried
opolitisk