Schuberts mässa värmde

Främst gäller detta Schuberts ungdomligt rättframma g-durmässa. Stråkarna var bara drygt tjugo och kören reducerad till ungefär samma antal, så de matchade varandra fint utan att överrösta. Högt skrivet var det ibland för sångarna men inte så det störde, utan glädjen i denna musik och det milt tröstande och melodiska kom fint fram, likaså det undantagsvis mer dramatiskt tonmålande till orden ”crucifixus etiam”.
Tänk också att vi i Nyköping har en sådan solist som Jennie Eriksson med en så strålande och naturligt uttrycksfull sopranröst.
Hon sjöng också sååå vackert den lilla sång av Tjajkovskij som sedan Anton Arenskij lånade till sina variationer opus 35. Stråkorkestern lyckades här med det allra mesta tekniskt sett. Viktigast var kanske ändå den fylliga klangen med en större och mörkare botten än vanligt nerifrån de två kontrabasarna och sex violoncellerna.
Mycket glesare musik och därför svårare var Sibelius ”Rakastava”, men det säger en hel del om stråkarnas positiva utveckling att även denna musik blev riktigt njutbar. Speciellt det sordinerade andantets tremolorörelser har fastnat i mitt minne.
Körversionen fungerade som en intressant jämförelse, men verkade kämpig att riktigt få till för den lilla kören. Samma sak gällde, konstigt nog kanske, för stråkarna och Schuberts mycket tidiga c-mollouvertyr, som klingade rätt blekt.
Kanske berodde det lite på att hela kvällen hade öppnats med ett tiotal stråkar från Musikskolan som förstärkning i Sibelius ”Andante Festivo”, som därför tonade fram med extra bredd i klangen.
Samarbetet med Musikskolan hade denna kväll börjat redan i foajén där fyra saxofonister spelade före konserten.
Som helhet en bra konsert men lite småplottrigt program, om man har högsta krav. Kanske kan vi hoppas på något stort, som Dvoraks serenad från stråkar nästa januari?
Per Andersberg har ju lyft denna orkester under sina femton år som ledare, så han vet säkert vad som är möjligt. Nästa konsert i mars har han ju satt upp inget mindre än ”Das Lied von der Erde” av Mahler, vilket kräver stor orkester och två fantastiska solister. Spännande!