Se, lära och ta intryck
De tre männen känner sig mer eller mindre oskyldigt utpekade, eftersom de inte längre är brottsmisstänkta. Ishockeyförbundet känner sig också oskyldigt anklagat. Men ingendera aningslösheten är trovärdig. Vuxna individer ska självklart ta ansvar för sina handlingar, men på jobbet, i landslaget, företräder man också sin arbetsgivare och sina medarbetare.
Argumentet att spelarnas beteende är en produkt av NHL och det glamourfyllda nordamerikanska proffslivet, håller inte. Det är en bekväm ursäkt som lyfter fokus från att svensk idrott också har en baksida.
Jag jobbade i tio år som sportjournalist. Tro mig, det behöver inte finnas en enda NHL-spelare i ett omklädningsrum för att grabbkulturer, där kvinnor främst betraktas och beskrivs som förbrukningsvaror, ska frodas. Rå jargong blir snabbt norm inom gruppen. Några ser det som humor, andra tar det mer ordagrant. Det är inte bara skrönor som talar om träningsläger nära Reeperbahn, fylleorgier i Medelhavsvärme eller klubbfester i otrohetens tecken. Grupptryckets normer eller brist på normer fråntar aldrig individen ansvar men det kan skämma ut en hel förening, en hel idrott.
Hockeyskandalens detaljer är exceptionella. Men problemet är mer generellt än tre vuxna mäns uppfattning om kvinnor och gruppsex. Många föreningar reagerar starkt på beteenden som skämmer ut klubben och dess medlemmar och vidtar åtgärder. Ibland till ett dyrt pris sportsligt sett, när stjärnan plötsligt lämnar laget.
Men det finns också föreningar som ser mellan fingrarna med såväl ledares som spelares agerande och prioriterar andra saker. Så befästs dubbla moralkoder och överförs till nästa generation. Ingen ska tro att ungdomarna i den föreningen undgår att se, lära eller ta intryck.
Olof Jonmyren, politisk redaktör
Så jobbar vi med nyheter