Se upp i backen
Jag känner mig stolt, duktig och faktiskt rätt häftig där jag svischar fram. Jag svänger fram och tillbaka, parerar noga med fötterna för att hålla balansen.
Jag blir ett enda virrvarr av armar, ben, snowboard och vantar. Nästa sekund hittar jag mig själv liggandes i det lilla diket bredvid skidbacken. På något lustigt sätt har jag hamnat upp och ner i pudersnön så huvudet ligger nedåt i diket och snowboarden rakt upp. Jag försöker röra på mig men inser att snön är så pass djup så att jag sitter totalt fast. Jag förstår att jag måste se ut som en fullständig idiot där jag ligger. Ett gapskratt hörs, det är min kompis som skrattar som en tok åt min vackra vurpa. Efter en lång stunds kravlande i snön kommer jag till slut loss. Jag inser sakta att jag kanske inte var så himla häftig ändå.
Ja, så kan det gå när man är ute och åker snowboard eller skidor. Just det här hände en gång då jag och min kompis hade fått för oss att vi skulle prova på att åka snowboard trots att vi egentligen är vana vid att åka skidor. Jag kan lova er att just den här lilla incidenten bara var en liten del av hela spektaklet. Liftkraschar och vurpor blev vår melodi.
Efter ett par dagar på snowboard var vi båda två ganska så mörbultade. Benen och armarna var alldeles gula och blå av alla blåmärken. Men vi höll glatt humöret uppe eftersom det är så otroligt kul att åka snowboard. Fast efter ett par dagar, då vi visserligen hade blivit lite bättre och liften inte behövde stanna varje gång för att vi hade trillat, återgick vi till att åka skidor. Jag tror nämligen det gladde både våra svanskotor och handleder men framför allt all liftpersonal.
Men i år bär det snart av till fjällen igen och jag tror att jag även denna gång ska åka en hel del snowboard. Så jag säger bara: Se upp i backen!
Så jobbar vi med nyheter