Stenpiren ligger där ute i vattnet. Stilla, exakt likadan som när jag var barn. Samma stenar verkar vara lösa, nu som då. Gräsmattan, som pappa eller morfar brukade klippa, är lite lagom ovårdad.
I hörnet där mormor odlade morötter breder en buske ut sig. Och titta, där på altanen stod hammocken där jag åt hemmagjord isglass...
Jag kan inte känna det nu, där jag sitter i en gammal rottingfåtölj och tittar ut genom stugans stora gamla fönster, men jag vet att strandens sand har svalnat. Och på den ligger leksakerna. Krattor, spadar. En trettio år gammal hink med en bleknad igelkott på och en sprillans ny, nästan blänkande gul, vattenkanna i plast.
Det är helt tyst. Det finns ingenting jag måste göra. Inte alls som hemma i Nyköping, där motorvägen alltid låter och där att göra-listan ständigt får nya punkter.
”Mamma…”.
That's my cue. Rusar upp och nattar om. Ingen får vakna när det är midnattssol, då är det kört (jag hör frasen ”INTE NATT!” i huvudet och fasar för stunden när mitt kvällslugn blir bortblåst).
På väg ut ser jag blöta sandiga badkläder. Och så var det disken, maskinen har gått sönder. Mamma tog sina flinka händer hem till Tyskland och mormor ser på tv i sin lägenhet i stan. I dag är diskborsten min och det är mitt barns badkläder. Semestermåsten.
Ni hör, jag har hunnit vila upp mig inför hösten. Nu kör vi så det ryker. Hör av er med tips. Vad ska vi bevaka? Vem ska vi skriva om? Mejla mig på janna.holmqvist@sn.se.