När 00-talet summeras är tårtspaden – som blev ett potentiellt terrorvapen – symbolisk. Hela 00-talet är en stor paradox. Aldrig tidigare har så många, haft så mycket gemensamt.
Och aldrig tidigare har så många, uttryckt rädsla för så mycket.
Alla bär vi vår egna, personliga berättelse från 00-talet. Jag kan bara tala för mig själv. För unga vuxna – som väljer att se globaliseringen i termer av potential, inte som ett hot från polska snickare – var 00-talet ett smörgåsbord av möjligheter. Det var decenniet när dörren ut i världen stod vidöppen – efter att vi fått vårt flaskvatten beslagtaget på flygplatsen.
Tjugoåringarna personifierade valfrihetssamhället. Ingen tvingade oss till något. Tvärtom ökade resvägarna i takt med att studentbiljetterna blev löjligt billiga. Svett, blod och tårar gav barnbarnet till morföräldrarna – som aldrig fick tid, eller råd, att åka utomlands – chansen att uppleva allt ifrån Peru och Prag, till Indien och Istanbul.
Alla som har suttit i en trång, varm tågkupé längs Transsibiriska järnvägen och köpt pizza i Peking för reskassans sista pengar vet att globalisering smakar gott. Själv åt jag Pizza Huts plusmeny och därefter väntade nästan sex års, kostnadsfri utbildning i Sverige. Amerikaner och britter slutar aldrig förundras över det svenska kunskapssamhället.
Sverige har mycket att vara stolt över. I alla fall innan lågkonjunkturen togs 00-talets unga vuxna emot av en arbetsmarknad som fortfarande ser ett simpelt, ganska slappt säsongsjobb i Sydney som meriterande. Ålderskrisen, finanskrisen och klimatkrisen väntar i och för sig på att lösas – men ingen kan påstå att morgondagens politiska och ekonomiska makthavare har saknat dagar att tillförskaffa sig verktygen på vägen.
Vi förbättrar världen hela tiden. Idéhistorikern Johan Norberg har till exempel räknat ut att 140 000 personer lyftes från absolut fattigdom – varje dag – under hela 00-talet. Medelåldern har enbart de senaste tio åren höjts med fem år. Marknadsliberalismen har gjort mer för världens folkhälsa än vilka statliga biståndspengar som helst.
Visst. Allt blev inte bättre. Däremot gav decenniets informations- och kommunikationsutbyte oss nya plattformar att förbättra världen ifrån. Ta exempelvis texten du läser. Tidningarnas ledarsidor har inte längre monopol på åsiktsproduktion. Vad som i början av 2000-talet betraktades som en särskrivande mediokerati heter i dag sociala medier.
Bloggen var 00-talets makthavare och vårt offentliga samtal är i förändring. Det växande utrymmet för just dig att göra din röst hörd kan ses i termer av folkbildningens död – eller demokratins seger.
Vägen till dialog stavas hur som helst inte envägskommunikation.
Potentialen och storheten i små, individanpassade format märks inte minst i Nyköping. I vår absoluta närhet gör sig globaliseringen hela tiden påmind. Vad säger tvivlarna, som inte såg en lågprislinje till London som ett lyft för staden, i dag? Skavsta hade aldrig varit en av regionens största arbetsgivare om visionerna saknats.
Nej. Världen gick inte under vid millenieskiftet. Klockan stannar aldrig, utan tickar vidare. Om vi bara vågar möta omvärlden med tårtspaden kvar i väskan blir 2010-talet riktigt, riktigt bra.