Kvinnorna, 19 respektive 20 år gamla, sålde sexuella tjänster och deras tillfälliga stopp i Eskilstuna hade föregåtts av annonsering på en eskortsajt. Hotellägaren anade oråd och underrättade polisen som började spana mot hotellet.
En man som lämnade kvinnornas rum efter en lite stund, identifierades och förhördes i en civil polisbil utanför hotellet. Han förklarade att han inte hade betalat för sex. Han hade bara kollat in lokalerna och bjudits på ett glas vatten, men erkände ändå. Mannen, en 59-årig gift egenföretagare med hemmaboende barn, ville "absolut inte ha en tingsrättsförhandling", som han uttryckte det i förhöret. Han accepterade ett strafföreläggande och påföljden blev 50 dagsböter, totalt 19 500 kronor.
I kvinnornas hotellrum hittade polisen två förpackningar med kondomer, 2 500 kronor i kontanter, tre paket våtservetter samt fem använda kondomer i en papperskorg på toaletten.
En av kvinnorna var förhållandevis öppen mot polisen. Hon berättade att de stannade till i städer från vilka många män hade kontaktat dem. Efter drygt fem timmar i Eskilstuna hade hon haft två kunder. Ett samlag på tio minuter kostade 500 kronor medan timpriset låg på 1500–2000 kronor.
Beskrivningen av det inträffade är korrekt återgiven och ganska typisk för den brottsform som polisen, länsstyrelsen, landstinget och Sörmlandkommunerna har att beivra och förhålla sig till.
Verksamheten som enbart sker i det fördolda administreras nästan uteslutande över nätet och förmodas i stor utsträckning vara organiserad. I den mån aktörerna är lokala finns det en tydlig koppling till missbruk. Det fåtal fällande domar, främst strafförelägganden, som finns är resultat av att männen tagits på bar gärning. Fängelse i max ett år finns visserligen i straffskalan men i praktiken är det ett bötesbrott och polisen prioriterar därefter.
‒Det är en brottsform som vi inte stöter på särskilt ofta. Det är dels en ganska ljusskygg verksamhet, dels ett brott som inte är särskilt prioriterat av lagstiftaren. Det är mer eller mindre ett bötesbrott och polisen lägger sina resurser efter vad lagstiftare anser vara de viktigaste brotten, säger polisen Staffan Grenehammar, fram till i fjol verksam i Eskilstuna, numera i Stockholm.
Att det finns (män)niskor som anser sig ha rätt att köpa sex är ett faktum. Den senaste kartläggningen gjordes av länsstyrelsen i Stockholm och visade att 7,5 procent av svenska män någon gång har köpt sexuella tjänster. 0,8 procent av de svenska männen medgav att de köpt sexuella tjänster under det senaste året (2014).
På regeringens uppdrag har länsstyrelsen just sjösatt en reklamfilmskampanj som uppmärksammar problematikens kärna.
– Vi vet att utan efterfrågan på sexuella tjänster skulle vi inte ha någon prostitution eller människohandel för sexuella ändamål. Med kampanjen riktar vi ljuset mot den som bär det yttersta ansvaret – sexköparen, säger Anna Ekstedt, tillförordnad nationell samordnare mot prostitution och människohandel.
Ansvaret för att samordna arbetet kring mäns våld mot kvinnor, hedersförtryck, människohandel och prostitution i Sörmland, har gått från att vila på två personer, till en. Hon heter Therese Dolk och berättar att arbetet är i sin linda och att det i dag saknas en tydlig bild över förekomsten av sexhandel i Sörmland. Projektplanerna för 2017 håller som bäst på att sammanställas. Vad de kan utmynna i är oklart.
‒Frågan är jätteviktig och tanken är att vi ska hitta en struktur för Sörmland där vi kan jobba långsiktigt och möta de regionala behoven. I fjol låg uppdraget främst på Stockholms länsstyrelse. Vi försöker att skapa oss en bild av omfattningen och på bästa sätt möta regeringens uppdrag. Det är inte säkert att satsningarna i år kommer att vara så omfattande, säger hon.
Hur polisen ser på problematiken är oklart. Trots flera försök från tidningen har inte någon i ansvarig ställning hittats som vill svara på frågor.