Simfolket som är ute och cyklar
Det känns som om det är ett stort mästerskap i simning ungefär varannan vecka. Det är EM på kort och lång bana, inomhus och utomhus. Samma sak med VM. Mästerskapen duggar tätt, tätt. Då och då pressar man in ett OS också. Sådana år blir det inte bara mycket utan direkt löjligt, som för två år sedan.
Det året var det långbane-EM och kortbane-EM och det var VM och det var OS och ingen visste riktigt när det ena stora mästerskapet slutade och det andra började.
Jag är rätt övertygad om att simsporten är på väg att bita sig själv i tummen här, hårt och rejält. Intresset kommer att urholkas. Det blir för mycket av det goda, ingen exklusivitet kvar till slut. Jaså, det blev bara fyra svenska guld den här dagen _ jamen nästa vecka är det VM på tvären i simhall med förtvivlat halt golv, då finns det chans till revansch.
Simmarna själva klagar förstås inte. Mästerskapen är deras stund i rampljuset och deras möjlighet att tjäna pengar. Men till och med Lars Frölander har sagt att han kanske inte går in för EM tillräckligt hårt. Någon som styr och ställer borde lyssna till varningsklockorna.
Mycket vill ha mer, det finns sällan någon hejd. Det är knappast bara simsporten som riskerar ett bryskt uppvaknande med en avbiten tumme i munnen och en undran över vart den forna glansen tog vägen.
I elitserien i ishockey spelar varje klubb 50 matcher i grundserien. Sen avgörs lik förbannat alltihop i ett slutspel fram i mars, dit nästan alla kommer med. Nu har man utökat slutspelet och till och med kvartsfinalerna avgörs i bäst av sju matcher. Den som vill följa ett hockeylag ordentligt får räkna med två eller tre matcher i veckan i snitt under säsong. Vem ska orka och vem ska kunna betala?
AIK gjorde inför den förra säsongen en mycket märklig satsning där en finländsk kapitalstark ägare kom in i bilden. In kom också ett helt nytt lag, väldigt många spelare var från just Finland, och ut åkte ett antal trotjänare. Det gick som det gick. AIK åkte ur elitserien, publiken orkade inte följa ett lag i motgång där man inte kände igen spelarna och där det var dags att åka till ett nytt derby så fort man kommit hem från det förra. 500 personer såg den sista matchen i superallsvenskan. Vilka försökte tänka och vad försökte de i så fall tänka med i AIK?
Hockeyn är otroligt stor i Sverige och den förtjänar ett bättre öde. Som det är nu känns faktiskt allsvenskan mer intressant än elitserien _ och det beror inte bara på att vi har ett lag från Nyköping i den serien. Allsvenskan känns fortfarande som om den är på riktigt. Elitserien är på riktigt i en månad efter en halvårslång uppvisning.
Champions League i fotboll var fantastisk de första åren, när det verkligen var en cup för europeiska mästarlag. Det var fyra lag i fyra grupper och sen slutspel och Jesper Blomqvist lekte med Manchester United och det var njutbart. Nu är det så många grupper och så många lag och så mycket pengar att man _ just det _ tappar mycket av sugen.
Allsvenskan sprider ut omångarna över veckans alla dagar för att få maximal exponering i media och det är också lite otäckt. Allsvenskan innehåller trots allt fortfarande bara 26 omgångar, punkt.
Och än viktigare: fotbollen har bara VM och EM vart fjärde år. På lika stora planer. Utomhus.
Så jobbar vi med nyheter