Siska håller koll på Gästabudet

Siska är efter dig. Någon har skrivit om diska efter dig-lappen i det ruskigt stökiga fikarummet i Nyköpings gästabuds kulisser. Och det stämmer faktiskt ganska bra om man ska beskriva Siska Allens uppgift, i den mastodontfilmsliknande produktion som gästabudet har utvecklats till.
Jag är inspicient, eller inget speciellt som vi också kallar det. Om det här skulle vara ett bygge skulle jag vara förman. Den som håller i trådarna och ser till att alla gör det de ska göra. En tjatmorsa helt enkelt, säger Siska Allen och skrattar.
Det är hennes första lediga dag från gästabudet, men ändå så finns hon nere vid slottet, för att äta lunch på restaurangen.
Som om hon inte kan låta bli. Fast hon lovar att inte lägga sig i.
En vanlig dag för Siska börjar annars med frukost runt halv två på eftermiddagen. Sedan är det genomgång av allas uppgifter, och att alla är på plats i tid. Förberedelserna inför varje föreställning tar en hel del tid även om alla inblandade sköter sig.

När vi vandrar omkring bakom kulisserna står hylla efter hylla med rekvisita uppradade. Var sak har sin plats. De avhuggna händerna ligger prydligt i sin korg. Allt är klart för ännu ett blodbad.
Det blir en blandning av förmaningar, goda råd och beröm. När över 100 personer är inblandade i samma projekt blir det lätt en mycket hög ljudnivå och då får man helt enkelt be dem att hålla käften ibland, berättar hon.
Siskas jobb är i huvudsak innan föreställningen.
När hon väl har startat skådespelet finns inte så mycket mer att göra utom att finnas till hands om det händer något oförutsett.
Det kan vara allt från hjärtproblem till teknik som inte fungerar.
Det är åttonde året som Siska avsätter sommaren till gästabudet. Till vardags är hon egentligen skådespelare i Teater Sörmland. Något hon bara halkade in på en dag för 20 år sedan.
Jag var 17 år och hade egentligen ingen större teaterutbildning, även om jag alltid varit intresserad och gått några småkurser. Min mamma var väldigt teaterintresserad och en hel del Dramatenrepetitioner följdes från läktaren. Min dåvarande pojkvän drog med mig till teatergruppen, de behövde folk på scen och sedan blev jag kvar, berättar hon.

De flesta skådespelare går och bär på en dröm om den där riktigt stora rollen. Det är dock ingenting som Siska ligger sömnlös om nätterna för.
Det får bli när jag blir vuxen. Jag har egentligen bara jobbat på i alla år och levt i min egen lilla värld. Shirley Valentine av Willy Russel är i och för sig en roll som jag inte skulle säga nej till. Då skulle jag gestalta en engelsk hemmafru som pratar med väggarna, säger hon.