Sista lucköppningen för Marianne
Efter 43 år på Posten tackar nu Marianne Eriksson, 60 år, för sig och går i pension. Ända sedan 1961 har hon arbetat på Posten i Nyköping. Men när Marianne Eriksson var ung ville hon helst bli lärare.
Året innan hon började sin anställning här i Nyköping gick hon utbildningen i Eskils-tuna. I studierna ingick bland annat tidtagning på att räkna pengar i kassan.
Lärarna smög in fel som till exempel ihopvikta sedlar, det gällde att vara noggrann, berättar hon.
Den sista veckan har hon haft tid att fundera över alla sina år på Posten. Trots att hon varit samma arbetsplats trogen i så många år känner hon att det har varit omväxlande.
Den allra roligaste tiden var nog i början av 90-talet då jag vikarierade som postmästare i Trosa. Det var en tid då posten verkligen expanderade, säger Marianne.
På Posten vid Storgatan i Nyköping krymper nu istället lokalerna som följd av de senaste årens omtalade omstruktureringar inom företaget.
Jag tror att folk kommer att vänja sig vid de nya rutinerna, men det är alltid lite bekymmer när ett invant mönster förändras, säger Marianne.
Och hon om någon borde ju veta, med 43 år i företaget har hon sett förändringarnas vindar blåsa många gånger.
Det nya, lediga livet ska hon ägna åt sommarstugan, barn och barnbarn, men även åt sitt stora intresse, musik.
Jag har tänkt att förkovra mig i musikteori på egen hand, avslöjar Marianne Eriksson.
De nya not- och harmonikunskaperna kan nog komma väl till pass. Marianne både sjunger och spelar instrument i Alla helgonakyrkans kör och även i ett jazzband.
Favoriterna är Errol Gardner och Monika Zetterlund, säger hon och nynnar en liten snutt på Zetterlunds Stockholmsmelodi.
Men framförallt ska hon leva livet.
Man måste ta vara på dagen! Det gäller att göra det man verkligen vill, man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, säger Marianne Eriksson.
Så jobbar vi med nyheter