Siv Råström är en tvättäkta sörmlänning, född och uppvuxen i Jönåker och senare Oxelösund. Maken Sven träffade hon på dans som 16-åring och de gifte sig fyra år senare. Det var arbetet som fick de unga makarna att sätta bo i Svalsta 1970. Han drev åkeri och ville ha möjlighet att parkera lastbilen hemma och hon ville ha egen frisersalong. Den röda villan som tidigare varit arbetarbostad åt gården lilla Annebäck blev en bra startpunkt och Siv har varit yrket och kunderna trogna sedan dess.
– Vissa kunder har jag haft sedan jag var 18 år. Ett tag hade jag en familj där jag klippte fyra generationer, från gammelmormor till barnbarnsbarn, berättar Siv.
Frisersalongen är trivsamt pyntad med Sivs egna alster, såväl målningar som textilarbeten. Kreativiteten är det som ger balans åt tillvaron, tycker Siv.
– Jag har älskat mitt jobb sedan första dagen, det är socialt och roligt. Men på fritiden tycker jag om att skapa och vända mig inåt. Det blir kanske så, när man lyssnar mycket på andra på dagarna, funderar hon.
Men lika gärna som Siv sitter vid staffliet, drar hon på sig storstövlarna och ger sig ut i naturen, ett intresse som hon delar med maken Sven. De har båda tagit jägarexamen och har delat många jaktpass ihop. Paret firade guldbröllop på långfredagen och det är blandningen av att ha gemensamma intressen och att kunna göra saker var för sig som är receptet bakom det långa äktenskapet, tror Siv.
– Jag har också alltid varit mycket för jämställdhet, även innan det pratades om det. När jag började som damfrisörska som det hette då, var det många som undrade varför jag skulle öppna egen salong, när jag var gift.
Och Siv har varit före sin tid på fler sätt. På 70-talet var hon förste ordförande i Visir i Nyköping och engagemanget ledde till att hon införde rökförbud i sin salong.
– Då rökte man överallt inomhus. Men när jag kom hem från första mötet plockade jag bort askkopparna inne. Om nu alla kunder byter frisör för att dom inte får röka inne då byter jag jobb, tänkte jag.
När paret flyttade till Svalsta var det ännu mer lantligt. Kor betade på fälten och närmaste grannen var en gård. Motorvägen var då väldigt trafikerad och motellet var välbelagt.
– Planen var full av lastbilar på den tiden och det var många kvinnor från Svalsta som jobbade där, eller på plantskolan, minns Siv.
Hon var bara 14 år när hon började sin elevplats och 70 år fyllda håller hon fortfarande saxen i gång. Enda uppehållen har varit de år hon kämpade med Menieres sjukdom och cancer.
– Det är fortfarande roligt att klippa, men i dag är jag inte lika tillgänglig. Nu kan jag ta ledigt och bara gå ut i skogen. Det är så jag gör för att rensa.