Den senaste tiden har Nyköpings tågpendlare varit extra drabbade och Helena beskriver vecka sju som ett slags crescendo efter en katastrofal inledning på året. Nästan vartannat tåg i rusningstrafik blev inställt, trafikinformationen fungerade inte alls och SJ bröt mot rådande avtal och satte inte in någon ersättningstrafik.
‒Det var när vi slog ihop pendlarnas kraftfulla reaktioner och våra egna erfarenheter som vi förstod att det är något väldigt allvarligt som har hänt, säger hon.
Att insatserna dröjde och pendlarna kände sig nedprioriterade, beror enligt Helena på att det tog tid för kollektivmyndigheten och Mälab att "lägga pusslet". Kollektivtrafikmyndigheten blev helt enkelt inte informerad om de inställda tågen av operatören - som i det här fallet är SJ. När inte heller ersättningsbussar sattes in gick pendlarna gick i taket.
‒SJ:s agerande var inte okej. Och när vi väl förstod vidden av situationen så agerade vi kraftfullt. Den 13 februari gav vi oss upp till Stockholm tillsammans med Mårten Levin, vd på Mälab och krävde ett möte med SJ direkt på morgonen.
På plats gjorde SJ en pudel och medgav att de inte var nöjda med sitt eget beteende och de prioriteringar som gjorts i samband med vintervädret och akut vagnsbrist.
‒SJ:s beteende är inte försvarbart. Det hjälper inte pendlarna som står där och väntar. Till sist rinner bägaren över. Man ger upp, säljer huset och flyttar, men det vill vi inte ska hända. Vi måste ge människor förutsättningar att ta ansvar för sina egna liv.
Sverige har Europas mest avreglerade tågmarknad, kanske världens. Det har lett till en överkapacitet på landets järnvägsnät som enligt Trafikverket inte räcker till. Samtidigt är vagnsparken gammal och det finns inga reservdelar att uppbringa när lok eller vagnar går sönder, vilket gör systemet ännu mer sårbart.
För att säkra den framtida regionaltrafiken har kollektivtrafikmyndigheten i Södermanland och Mälab köpt in 33 nya tåg från tågleverantören Stadler i Schweiz som ska trafikera Svealandbanan och Nyköpingsbanan med start våren 2019 – en investering på fem miljarder kronor.
‒En avgörande del i detta tusenbitarspussel är de nya tågen. Projektet har gått jättebra, och de första tågen provkörs om bara någon månad, berättar Helena Ekroth.
[fakta nr="1"]
Men nya tåg löser inte alla problem. Även prioritetsordningen är avgörande för pendlarna. Trafikverkets målsättning är att hitta lösningar för alla som trafikerar järnvägsnätet. När Trafikverket sätter tidtabellerna använder man sig av vissa prioriteringskriterier där ett snabbtåg med fler resenärer har högre prioritet än ett långsamtgående tåg med färre resenärer.
Men systemet är komplext och kollektivtrafikmyndigheten som samverkar för hela Sörmland och länets nio kommuner har beställt extra trafikavgångar för att möta upp det ökande resandet. Avregleringen har i sin tur fört med sig att vem som helst kan köpa in sig på det svenska järnvägsnätet och i dag finns 80 olika aktörer som konkurrerar om plats och bra tider. Reglementet som styr prioriteringarna är från Banverkets tid före avregleringen, men sedan dess har persontrafiken på järnvägsnätet mer än tredubblats.
Ett exempel på konstig prioritering enligt Helena Ekroth är ett långt posttåg som varje dag går genom centrala Stockholm klockan 16.30.
‒Posttåget tar enormt extremt mycket spårkapacitet under rusningstid. Frågan är om det är rimligt att alla Kinapaketen måste transporteras när det är som högst tryck på Stockholms pendlingstrafik.
Helena efterlyser även disciplinära åtgärder för alla de aktörer som inte följer Trafikverkets rekommendationer.
‒En kraftig höjning av straffavgiften för dem som inte håller sig till reglerna kan vara ett första steg. En annan fråga är om det ska vara tillåtet för vilken aktör som helst att ansöka om en tid. Det här är en nationell diskussion som måste tas.
Enligt Helena Ekroth bidrar den här komplexiteten i systemet till att det i princip är omöjligt att förhålla sig till uppdraget som en myndighet och företrädare för landsting och kommuner.
‒Fast vi är en offentlig myndighet, tvingas vi agera som en lobbyverksamhet. I dag är alla medvetna om vad avregleringen fört med sig. Ändå finns det inga eller åtminstone väldigt få lagstiftare som är beredda att ta i frågan och genomföra en förändring. Som tjänsteman kan man ju fundera på om det är avreglering vi ska vara bäst i Europa. Vi har ett problem. Alla är överens. Men ingen orkar göra något åt saken.