Själslig ommöblering

Föreställningen är skickligt uppbyggd på det sättet att små anekdoter, som först nämnas nästan i förbigående, senare återkommer och visar sig vara själva fundamentet som duon bygger föreställningen på.
Schyffert berättar att han och familjen funderar på att lämna Bromma utanför innerstaden. De har hittat en ”svindyr”
lägenhet i Vasastaden, och eftersom han inte riktigt haft tid
för familjen den senaste tiden skulle en flytt bli en nystart.
Lindström undrar varför våra kök blir allt dyrare samtidigt som vi spenderar allt mindre tid i dem. Är det så att vi väntar... väntar på att våra moderna, men tomma matlagningspalats ska fyllas av gäster som skrattar med glasen höjda? Precis som i reklamfilmerna.
I slutändan handlar ”Ljus och fräscht” om faktumet att vi alltid är lite missnöjda, och att denna känsla håller igång världsekonomin. Fredrik Lindström konstaterar att en nöjd människa är världens sämsta konsument, och därför spelar reklambranschen på våra känslor i stället för vårt förnuft.
Är vi konstant ängsliga, rädda för att inte vara moderna, så kommer vi kollektivt att driva varandra till att hela tiden köpa nytt, göra om, flytta vidare och spendera pengar.
Mot slutet kommer Henrik Schyffert till slutsatsen att det läskigaste av allt är att hoppa av renoveringståget. Att stå där själv. Att faktiskt leva ut den individualitet som alla inredningsprogram och livsstilstidningar gjort till en business där vi nervöst sneglar på varandra i stället för att vandra vår egen väg.
Och här blir Berns helt tyst. För att vi vet att det vi hör är sant. Och ändå fortsätter vi att leva i samma mönster i tron om att vi faktiskt ska kunna köpa oss lycka. En insikt som den fenomenala finalen definitivt sätter fingret på.
Om något så önskar jag att ”Ljust och fräscht” skulle våga dra allvaret ännu ett varv. För sanningar träffar aldrig så effektivt som just efter ett skratt.