Hans Westerbotn är vaksam när det ringer på dörren till villan i Oxelösund. Han är 85 år, men minnet är gott och han har mycket att berätta.
Hans växte upp med mamma, pappa och sju syskon i orten Storsteinnes i kommunen Balsfjord i norra Norge. 1944, när Norge blev fritt från den tyska ockupationen, var Hans 15 år och började arbeta till sjöss, som kock på en pråm. Han fortsatte sedan som kollämpare, lättmatros, matros och smörjare på olika fartyg.
När Hans var 27 år tog han sjökaptensexamen på Sjöbefälsskolan i Tromsö och blev därefter befodrad. Han avancerade under sitt yrkesliv som befäl från tredje styrman, andrestyrman, styrman och överstyrman till befälhavare och supercargo (fraktuppsyningsman). Han har tjänstgjort på fartyg under olika flagg. Han har överlevt incidenter, som när ett fartyg i dåligt väder fick en spricka och höll på att sjunka. Han var befälhavare på en tanker, som blev beskjuten av missiler, i Persiska viken under kriget mellan Iran och Irak.
– Jag har upplevt så mycket i mitt liv, det skulle vara värt en bok, konstaterar Hans.
Hans kombinerade yrkesliv med familjeliv. När han fortfarande bodde i Norge träffade han Erna, som han gifte sig och fick dottern Margareta med. Hans tillbringade långa perioder – upp till två år – hemifrån, men kunde ta med hustru och dotter på långa resor till havs. Sedan Margareta började i skolan i Oxelösund, dit familjen flyttat 1965, blev den gemensamma tiden till havs styrd till skolloven.
– Vi blev en nära, kärleksfull familj. Mamma blev min bästa kompis. Pappa var visserligen borta långa perioder, men kompenserade det. Han har alltid varit oerhört generös, alltid ställt upp, berättar Margareta.
Hans utstrålar lycka när han pratar om Erna och Margareta. Han visar stolt upp sin hustrus handarbeten och ett fotografi på dottern. Sedan tåras hans ögon, han kan inte blunda för den smärtsamma verkligheten, att hustrun avled för ett par år sedan, att han lider av ensamhet.
I vardagsrummet står Hans tv - som den så ofta gör – på. Han har fått hjälp att installera kanaler på sitt modersmål. Förutom norska behärskar Hans svenska, spanska, engelska, tyska och portugisiska. Men att tala har inte alltid varit en självklarhet för honom. När han var i 30-årsåldern insjuknade han plötsligt, tappade förmågan att tala och fick lära sig igen och för några år sedan fick Hans en stroke, som gör att han åter igen har svårt att formulera sig.
Hans dotter är lektor på Sophiahemmets högskola och bor i Stockholm. Men Hans och Margareta pratar med – och ser – varandra flera gånger varje dag – via Skype, som Hans har installerat på sin I-pad.
– Min dotter ger mig så mycket glädje, säger han.
Ett annat stort glädjeämne i Hans liv är Maritim klubb, dit han åker varje onsdagskväll.
– Sjöfarten är en viktig och betydelsefull del av Oxelösunds historia.
Och Hans har – som ensam medlem med lång erfarenhet från handelsflottan – förstås mycket att bidra med.