Framför allt försökte Solveig Lampe, som är personaldirektör i Sörmlands landsting, och hennes kollega Mats Beskow från Region Västmanland besvara frågan hur man i framtiden ska försöka bli bättre på att rekrytera, och behålla nya sjuksköterskor.
Men det hela började med en kort presentation av doktoranden Jonas Welander som berättade något om hur långt projektet Välfärdssektorns långsiktiga kompetensförsörjning nått så här långt, och han lämnade över ordet till Helena Blomberg, som är lektor i sociologi, och som har en speciell relation till massmedia.
Rubriken för Helena Blombergs studie lyder "Medias framställning av sjuksköterskor och deras arbetsvillkor", och hon inledde med att berätta att hon sökt på ämnet sjuksköterskor och stress i en nationell bas och fått upp 1700 artiklar. Av dessa har hon analyserat en knapp tiondel och når slutsatsen att massmedia är ganska språkligt låsta i försöken att beskriva ett stort problem.
‒Vad vi ytterst riskerar är patientsäkerheten, säger hon. Men många gånger väljer journalisterna att antingen skriva i termer som ger intrycket att vården är en industri eller befinner sig på en resa.
‒Vi talar om sjuksköterskor som en bristvara eller att vi står inför ett vägskäl, eller att en hel yrkesgrupp går på knäna. Ni känner säkert igen metaforerna.
Men av alla artiklar Helena Blomberg studerat finns få som innehåller förslag på lösningar. I några artiklar ställer man frågan varför man inte kan vaska fram bättre resurser till politikerna som svarar att det är en ledningsfråga, och vänder man sig då till sjukhusledningen så får man svaret att det är en politisk fråga.
Psykologiprofessor Kerstin Isaksson tog över och kunde redovisa fakta i fråga om varför många av de sjuksköterskor som sagt upp sig tar det drastiska steget att faktiskt sluta.
Med en känsla som hos en avprogrammerad journalist inledde hon med att slå fast att några slutar av ett mycket enkelt skäl:
‒Min familj flyttar och jag vill gärna hålla ihop med familjen.
Men självklart finns också de som slutar av orsaker som handlar om arbetsmiljö och arbetsförhållanden.
Lågt inflytande över sin arbetssituation, stress och otillräckliga resurser för att kunna erbjuda en god vård. Allt som handlar om arbetsvillkor kommer egentligen före frågan om en adekvat lön.
‒Vad som var lite förvånande, som jag ser saken, var att de lite äldre var mer missnöjda än sina yngre kollegor, säger Kerstin Isaksson. Jag trodde nog att de äldre skulle vara lite mer tåliga.
När det sedan kommer till hur landstinget i Sörmland respektive regionen i Västmanland ska lösa utmaningen att lyckas rekrytera, och behålla, fler sköterskor lyder svaret att det inte finns en entydig lösning.
‒I Sörmland har vi gjort valet att se det hela som tre delar; Vi ska titta på yrkesrollens innehåll, vi ska se till det kollegiala stödet och vi ska satsa på en högre närvaro av chefer.
Hur har detta slagit ut så här långt?
‒Det är för tidigt att svara på. Vi har startat först nu i år.
Men största utmaningen hittar Solveig Lampe på en gång:
‒Det är att behålla personalen i 24/7-verksamheten.